Om skola och kropp.

Jag har ont i magen och mår inte riktigt bra. Den ständiga ångesten av att inte kunna gå till skolan och därav ej ha möjligheten att infinna sig på den platsen en borde vara på egentligen. Fan! Jag måste dock få upp ögonen och insé att jag som vuxen kommer ha lagt allt detta bakom mig. All min skolgång kommer vara förbi och jag kommer inte behöva minnas de där hopplösa mornarna då en inte visste om en skulle gå eller inte. Det grämer mig att jag ska behöva ha så hög frånvaro, men nu är det hög tid för att jag ska lära mig att alla inte har samma fysiska förutsättningar. Jag måste helt enkelt finna mitt eget sätt att gå i skolan på, även om det innebär en hel del frånvaro. Det blir bättre på de över-gymnasiala studierna, då det framförallt handlar om eget arbete, vilket jag råkar vara en hejjare på. Hittintills har jag ändå topp-betyg, så att oroa sig är så onödigt. Kanske är det dock faktiskt inte skolan jag oroar mig för egentligen, utan just det faktum att min kropp inte vill detsamma som mitt psyke. Vem skulle inte må dåligt över det?

//Emil.