Jag sitter och funderar lite på ganska stora ämnen. Ämnen så som transfobi och heteronormativitet och den cisnorm som råder i vårt samhälle. Givetvis är detta något jag tänker på allt som oftast, men ändå kan jag inte riktigt greppa ämnet. På sistone har jag tänkt på dessa ämnen alldeles för mycket. Det beror nog framförallt på det faktum att det varit en sådan stor debatt näst intill överallt om det faktum att det i TV-programet Big Brother varit en transperson. Jag följde faktiskt programmet ganska strongt de första veckorna, men i och med att det i förra (?) veckan blev en så tydlig transfobi så blev jag frustrerad och bestämde mig för att hålla mig borta från Storebror ett tag. Jag började istället läsa runt lite på internet och lyssna på samtalen som cirkulerade om ämnet i fråga och det dröjde inte en lång stund innan jag kunde konstatera att transfobin är ett faktum. Jag skulle hemskt gärna vilja instämma med andra om att det faktum att Vanessa kom ut som ts i media ledde till en ökad förståelse, men jag är tyvärr rädd för att effekten blev den motsatta. Folk verkar ha en skräck blandad förtjusning över det faktum att vi nu har en öppen transperson i Sverige i ett så kommersiellt TV-program som Big Brother. Det skrämmer mig därför något så enromt hur några vid namn Gurkan och Katarina i programet får låtas yttra sig om trans som om det vore något perverst. Att Vanessa blir kallad "plastig" och att Gurkan hotar om att bajsa i hennes säng är inte bara personangrepp utan även hets mot folkgrupp och olaga hot. Jag blir uppriktigt sagt ledsen när jag hör hur det i korridoren skämtas om "transor" och blir om möjligt ännu mer nedstämd när jag inser att jag inte kan göra något åt det. Jag kan omöjligt resa mig upp och skrika ut att det faktiskt finns en "transa" bredvid dem och att de därför verkligen borde tänka på vad de säger. Det är individens förbannade skyldighet att tänka på sin omgivning, men det är inte privatpersonens/minoritetens skyldighet att ta varje diskussion. Vi har ju fullt upp med att värna om vårt eget skinn och ibland gör det mera ont att försvara sig än vad det gör att försöka krypa ihop i ett hörn och sätta händerna för öronen. Tyvärr.
//Emil.
Jag har flyttat!
10 år sedan
2 kommentarer:
Du har så rätt och samtidigt så fruktansvärt fel, tror jag.
Visst, för Vanessas del är väl inte medieuppbådet toppen. För transsexuella överlag är det dock bara bra, alla publicitet är bra publicitet. Debatten måste tas på allvar, och då kan man genom politiken påverka.
Att varje enskild individ inte kan göra något är så sjukt fel också. Det är just att folk inte säger ifrån som gör att skiten fortsätter, visst, du kan blir dissad just där. Men du sätter ett fotspår i de personernas liv och får dem långsiktigt att tänka.
Så min åsikt är nog snarare, privatpersoner och minoriteter res er själva och säg ifrån! Någonstans måste upproret mot kränkningarna börja, och vi själva vet bäst vad som är felet och kan bäst tala om det!
Jag håller inte med dig om att all publicitet är bra publicitet, men det är väl en smaksak som så mycket annat. Givetvis behövs sådana här ämnen komma fram i media, men problemet är att i nuläget så skapas inte ens en debatt utan istället så låter vi Gurkan och hans uttalanden hållas, vilket inte lönar någon.
Jag har aldrig påstått att en enskild individ inte kan påverka, självklart kan en påverka! Dock så medger jag (och ber om ursäkt för!) att jag inte var så tydlig med varför jag inte kan ställa mig upp och säga ifrån. Anledningen till det är nämligen, som jag var inne på senare, att jag inte mår bra av att ta sådana diskussioner jämt och ständigt. Givetvis kan jag rent teoretiskt, men praktiskt så måste jag skydda mitt hjärta lite också. Borde tydliggjort detta ytterligare.
Håller helt och fullt med dig där i slutklämmen. Så länge en inte skadar sig själv så ska en bara köra på och stå upp för sig själv!
Skicka en kommentar