Mitt jättestora hus

I framtiden kommer jag äga ett jättestort hus. Det jättestora huset kommer ha väggar som nästan helt hålls uppe av fönster, jag vill ha ljusinsläpp och på så sätt hela tiden ha en känsla av liv inomhus. I mitt hus kommer det bo en del andra personer, eller i alla fall ibland. För att bo helt ensam i ett jättestort hus kan nog kännas lite ensamt. Mitt hus ska ligga i närheten av vattnet, så att man på morgonen kan springa ut och bada eller åka skridskor eller kasta macka, allt beroende på årstid såklart. I mitt hus kommer det alltid finnas glass, Oboy och randig kaviar. Även gul kiwi kommer hemma hos mig vara en självklarhet. I mitt hus är man faktiskt inte alltid välkommen, först hade jag tänkt att skriva det motsatta, men man skola icke ljuga. Jag vill nämligen ibland bara vara ensam i mitt hus, sitta i min soffa och läsa min bok. Kolla ut genom mitt vardagsrumsfönster och bada i min jaccuzzi. Men ibland (ganska ofta) har jag besök, och då bjuder jag på glass, Oboy och gul kiwi. Randig kaviar får man givetvis också ta, men bara om man gillar löskokta ägg.

Jag har ett sovrum, men jag kommer alltid sova på divanen för jag måste hålla uppe min totalt uttjatade och överromantiserade bild av en exentrisk diva. Allt för att kunna skriva böcker där jag känner mig missförstådd. Sedan dränker jag mina sorger i ett glas rosé.

Haha, skoja bara. Jag somnar på divanen för att jag är för lat för sängen, mina böcker är inte deprimerande och uttjatade, de är totalflum och peppa! Så det så! Hälsa på i mitt hus, om du gillar stark Oboy är du alltid välkommen!
//Emil.