Fotöljen

Det hade inte gått på en minut för W och E att komma fram till att det skulle vara dem. De hade krävts många sammanträffanden och slumpartade händelser för att det hela skulle sluta som det gjort. De brukade ofta sitta och diskutera de mest minnesvärda stunderna som bidragit till att de nu var tillsammans, W var särskilt förtjust i att blicka tillbaka mot alla de där romantiska minnena där saker varit precis som på film. Han menade att både E och han var eldsjälar så de gjorde sig helt enkelt bäst på film. Ibland bad han E om att skriva ned någon speciell stund han kom ihåg för att föreviga den i novellform, dock var det sällan det verkligen hände. E hade nämligen inte samma förkärlek till romantik som sin kille, han ville hellre fokusera på nutid så när de diskuterade saker som hänt pratade E mest om de allra typsiska sakerna, så som den första dejten, det första dramat och det första sexet. Även när de flyttade ihop var ett hett samtalsämne. De mindes sin första lägenhet med skräckblandad förtjusning.

Det var en kall oktobermorgon, men de båda killarna svettades. W var i full väg med att bära in en stor fotölj till det som bara om någon timme helt och hållet skulle vara hans nya hem, men stoppades i dörren av ett bord mitt i vägen.

"Darlo, kom och hjälp mig lite här, jag kommer inte in med fotöljen!" E kom utspringandes från det enda rummet talandes i sin mobil.

"Ja, nej, absolut. Vi ses då. Nej, jag kan inte på lördag. Jag vet att jag har sagt det minst tusen gånger till dig. Jo, för att jag ska göra en grej med min sambo då. Nej, det funkar inte att ställa in. Jag är ledsen, men kanske går det att ta igen på måndag istället? Ja, absolut, jag mejlar dem senast vid tiotiden. Absolut. Ja, men... Vänta, vänta!" W stod suckandes och stampade med foten mot E, hade han haft händerna fria så hade hans pojkvän säkert fått ett varnande finger hött mot sig också. E avslutade därför snabbt samtalet och ursäktade sig varav han sedan bar släpade in bordet in i lägenheten.

"Vi har precis tagit det stora steget att flytta in tillsammans på allvar och du kan inte ens lägga ifrån dig telefonen för tio minuter. Ska jag behöva sno den från dig och låsa in den i ett kodat kassaskåp eller vad?" E ursäktade sig återigen och drog de vanliga ramsorna om att jobbet var tvunget att vara i centrum, men att han nu skulle stänga av mobilen och helt hänge sin uppmärksamhet till deras projekt inflyttning. W lade dock märke till att hans kille inte riktigt höll sitt ord utan bara satte mobilen på ljudlöst samt snabbt skickade iväg ett sms med texten "Mejlar och hör av mig snarast, lite fullt här nu." med en stressad smiley som avslutning. Hade han inte varit så mån om att vara sams deras första dag i ett gemensamt boende så hade han säkert komenterat det, men nu lät han det alltså vara.

Tre och en halvtimme senare var allting färdigt och i ordningställt. Det stod visserligen en del ännu ouppackade flyttkartonger i den pyttelilla hallen, men de var endast fyllda med diverse småsaker som ingen riktigt kände sig manade att ta tag i för nu. I och med att lägenheten var så liten så hade de ingen soffa utan den enda fotöljen var det man fick nöja sig med om man någongång kände för att slappa framför TVn. Just nu var den upptagen av E som satt och mejlade från sin laptop. W var i köket och kokade en kopp te. Värmen var på lägsta så i alla rum var man tvungen att gå runt i mycket kläder för att inte frysa. När téet dragit klart gick W huttrande in till sin pojkvän och kollade vad han hade för sig. Innan en ny diskussion om jobb han uppstå hade E smällt ihop datorn och lagt den på golvet. Han reste sig sedan upp för att W skulle kunna sätta sig, varav han sedan satte sig uppkrupen snett ovanpå. Detta var deras favoritsätt att hänga enda sedan den där kvällen för bara lite mindre än ett år sedan då de för första gången hånglat på en förfest hemma hos R. (Fotöljen var från början Ws, men hade fått stå kvar hemma hos R även efter att de gjort slut, det var först i somras som W begärt den tillbaka, precis innan han bestämde sig för att flytta ur lägenheten han delade med sin kompis C.) W satt där med E på sitt knä och smuttade långsamt på sitt te. Det blev imma på glasögonen så E tog försiktigt av dem och lade dem nedanför fotöljen tillsammans med datorn.

"Vad tror vi om vårt nya hem då?"

"Det är fantastiskt!" Detta uttalande fick E att skrattat till då lägenheten förvisso var fräsch, men i övrigt var lågt under den standard han visste att hans kille var van vi.

"På riktigt? Hur fasiken kan du tycka det?"

"Därför att du bor i den såklart. Om det så var en liten sketen lada så skulle den vara fantastisk så länge du fanns där." E log och gav sin pojkvän en puss på näsan. Även om vintern nu kröp allt närmre och det förmodligen skulle bli ännu kallare i lägenheten även om värmen började fungera vettigt så kändes det som den allra ljusaste sommar i hans hjärta. Han kunde höra fåglarna kvittra och känna doften av syrenen och om det nu bara berodde på den romantiserade känslan av besvarad kärlek och ett hem att kalla eget så gjorde det ingenting för det var här och nu de levde och då behövde man inte tänka på vad som komma skall.

"Socker, jag har funderat. Kanske borde vi säga upp den här takvåningen och flytta tillbaka till Svea? Kommer du inte ihåg alla de där fina grejerna du brukade prata om om att vi inte behövde något stort utan till och med kunde bo i en lada så länge vi hade varandra? Det var ganska romantiskt sagt och bodde vi mindre hade jag nu inte behövt skrika på dig för att nå fram till köket."

"Hem till Sverige? Nu? Är du tokig?! Hur lång tid tog det inte innan vi flyttade till något stort och se vad lyckliga vi blivit. More is more och det vet både du och jag plus att jag skulle aldrig orka med ditt gnäll över en för kall eller för varm lägenhet igen. Inte för allt i världen." E lade återigen undan sin dator och gick fram till W och kysste hans kind.

"Vad hände med den där blinda kärleken?"

"Tjaa... Fotöljen tog vi ju med oss." De log och möttes i en kyss.