Att bli accepterad

Att vara en bögboi är inte alltid det lättaste. Ständigt får man dras med kommentarer så som att man inte har en chans på bögarna och att man har tur som kan få en snygg straight kille, men ändå ha chansen att springa runt och agera fag-hag. Jag har inget emot folk som är fag-hag på riktigt, tvärtom, de är fett sköna, men jag vill inte bli tagen för en när jag egentligen är bögen. Det är inte alltid så ballt att vara en transkille, speciellt inte när det förväntade är att agera straight sådan. Rädslan att bli sedd som tjej är stor och att hela tiden vara i behov av att hålla uppe någon slags fasad som man egentligen inte vill behöva tänka på att hålla uppe blir påtaglig. Mitt kön är jag, det är min identitet och det jag står för och vill vara. Det är ingen fasad, ingen lek, inget slags skådespel. Jag gör det inte för att provocera eller väcka anstöt, jag gör det för att jag är jag och den jag jag är råkar vara av han-form. Som kille känner jag mig mer bekväm, mer trygg. Jag känner att jag har större tillit till mig själv och till mina förmågor, förmågor och egenskaper som jag inte alls lyckades få fram i tjej-version. Den brud jag var förut finns inte kvar, men jag har lärt mig enormt mycket av henne. Hon lärde mig att han får finnas, kanske den viktigaste kunskapen någonsin.

En sak jag tycker är viktig att betona är att det man säger när man säger att jag inte har en chans hos bögarna är samma sak som att säga att jag inte har en chans mot någon, vilket jag inte någonsin tror att någon skulle vilja säga. (Eller jo, men inte folk som gillar mig i alla fall.) Att skjuta över sin egen paranoia på andra är inte okej och det är precis det man gör när man yttrar sådana ord. En till sak kan behöva tilläggas också och det är att jag inte tror att någon person någonsin vill dejta någon som inte gillar dem för den den är så varför i hela världen skulle jag titta åt de män/killar/snubbar som bara är kära i killars kukar. Jag tycker inte att bög innebär att man är attraherad av någons dase, men givetvis kan det ha en bidragande faktor också. Dock får vi väl verkligen hoppas att människor har för vana att bli kära i folk utifrån deras person och inte vad de har mellan benen. Om en kille har fitta eller kuk, bröst eller inte, det kvittar fullständigt, bara personen ifråga är fin i personen.

Sluta säg att jag inte har en chans på bögarna och sluta se mig som ett fag-hag!
//Emil.