När jag är trettiotre...

Om sisådär en femton år kommer jag jobba på en stor reklambyrå. Jag kommer vara en högt uppsatt copywriter samt en erkänd författare. Jag kommer vara en person med prestige eftersom jag kommer lyckats åstadkomma en hel del. Det är inte mer än rätt med tanke på att jag också kommer slitit mig blodig.

Det är mer eller mindre alltid det här mina framtidsplaner innebär. Att jag ska ha kämpat, kämpat, kämpat. Jobbat, jobbat, jobbat. Slitit, slitit, slitit. Och till sist nå fram till det där målet. Målet innebär dock inte mindre slit, men helt klart en roligare vardag. Jag kommer om femton år vara trettiotre år gammal. Trettiotre år och skitsnygg och helt fantastiskt lycklig. Att jag är snygg och lycklig beror framförallt på det faktum att jag har landat i mig själv. Jag har börjat på testo långt, långt innan så att jag talar med en mörk stämma och allt som oftast är i behov av att raka mig kommer vara vardagsmat sedan en lång tid tillbaka. Snygga kläder, god mat, intressanta människor, allt detta kommer vara det som mitt vardagliga liv består av. Tacka Emil för att du kommer fixa det här till dig själv! Tack Emil för att du om exakt femton år kommer sitta i din takvåning vid Mariatorget på din balkong och i upprullade skjortärmar förtära en banan. (Ej menat som något snuskigt, jag syftar endast på bilden.) Halvvägs in i frukten kommer du ta ett djupt andetag och tänka "Shit, jag klarade det! Jag kom hit och jag är ännu påväg framåt, nu bara mindre brådskande eftersom att jag är totalt nöjd med min livssituation. Bra jobbat Emil, way to go!" Så kommer jag tänka och sedan kommer jag ta en djup sipp av den champagnen som står bredvid mig och sedan kommer jag gå in i lägenheten igen, in i mitt arbetsrum, och sätta mig och fortsätta skriva på min tredje bok.

//Emil.