Ung och lite eländig

Jag vet inte hur många gånger jag har tjatat om det här, hur många gånger jag formulerat den här känslan genom olika sorters ordval och med hjälp av diverse olika exempel. Det jag vill formulera är missnöjet i att vara där jag är just nu och inte kunna göra ett skit åt saken. Hela tiden, för varje liten glad grej som händer, så tror jag att det ska bli bättre. Jag tror att jag ska få smaka på den där framtiden som jag längtar så mycket efter. Kärlek, hopp, tilltro och kreativitet. Allt detta jag så gärna vill få utlopp över, allt jag vill uppleva: se, höra, smaka, vidröra. Någongång kommer jag sitta där och vara nöjd. Jag kommer vara copywriter och publicerad författare, jag kommer ha pengar, partner och ett spännande sexliv. Jag kommer få strunta i snön och för tryckande sommardagar. Livet kommer föralltid vara så som det är när det är som bäst. Det är att vara ung som suger, och inte levandet i sig. Jag måste göra skillnad på nutid och framtid. Framtid är det där lyckliga, fina som komma skall, nutid är skiten som snart kommer vara dåtid. Och vad är då dåtid? Jo, dåtid är det som man i nutiden ibland tittar tillbaka till, men som man i framitden helt kommer ha glömt bort. Så är det, så kommer det vara, så har det varit. Nutid, framtid, dåtid, allt i en logisk följetong.
//Emil.