Det jag ska säga nu har jag typ ångestat över hur länge som helst, känns det som. Det är nämligen så att jag kommit fram till att jag kanske inte är specifikt snubbe hur som helst. Jag är nog inte brud heller, men jag är helt enkelt bara jag. Jag tycker Emil är ett otroligt passande namn på mig så en Emil är jag definitivt och jag tycker det är jäkligt härligt att springa runt och vara bög och bli tagen för kille, men jag tycker också det är fint att leka lite flata och vara lite härligt femme;ig och gå runt i klackar och smink. (Okej, alla mina gamla kjolar och klänningar är ute ur gemet, dem har jag liksom redan givit vidare. Plus att snubbkläder med slips och fluga tycker jag är så mycket ballare och mera jag, men ni vet. Vill jag någon gång bära klackar så tänker jag fan göra det utan att ha ångest över hur jag blir tagen på stan'.)
Detta är alltså inte ett inlägg för att säga att trans är fejk eller något i stil med detta alls, utan snarare så var det sant till 100%, men det var liksom kanske bra att hålla i handbromsen. Det finns en väldigt viktig del i det här som jag inte berättar eftersom det vore att hänga ut folk, så det här inlägget får bli lite luddigt och osäkert. Dock så kan jag berätta att jag är betydligt lugnare inombords sedan jag kom på detta och att jag kommer höja på ett sarkastiskt ögonbryn om någon säger "Vad var det jag sa", med tanke på att jag själv inte alls är särskilt förvånad över att det blev såhär. Tvärtom var det nog för mig ganska självklart. Jag är jag, oavsätt kön så varför bråka om pronomen? Folk får gärna säga han, folk får gärna säga hen och folk får, faktiskt!, säga hon.
Bra Emil!
//Emil.
ps. Karin som kommenterat tidigare: Jag gjorde det! Peppt! :D ds.
ps2. Som ni kanske förstår så innebär det inte att jag tar tillbaka någonting, bara att jag byter lite riktning. ds2.
Jag har flyttat!
10 år sedan
2 kommentarer:
jag säger inte att trans är falskt, men kanske är man ibland lite snabb att placera sig i ett fack? Livet är på många sätt lite ensamt och förvirrande och kanske är man ibland lite väl ivrig att försöka hitta nån sorts sammanhang att passa in i, förstå vem man själv är och förstå vad det är som gör att man kanske inte alltid känner sig bekväm, både i sig själv och med andra. Hittar man något "fack" som på många sätt känns bra är man kanske benägen att lägga sig där, utan att man kanske helt och hållet tänka efter, och kanske är det inte förens man väl legat där en stund som man känner att det kanske inte heller var helt rätt. Man får kanske ibland acceptera att man, precis som alla människor, är en mix av känslor och smak och bli trygg i sig själv även fast man kanske inte till 100% vet vem man är och var man hör hemma. Man är bra ändå. Och livet är en upptäcksresa, både innåt och utåt, tänk vad tråkigt det vore annars.
Dock är det nog tyvärr lite så att om man väldigt tydligt väljer fack och sedan "byter" (kommer nog lätt se ut så för andra iaf) och dessutom gör det flera gånger så kommer folk ha svårt att ta en på allvar. Men det är nog också sånt som man får lära sig att leva med. Det viktiga är ju att man själv mår bra.
Skicka en kommentar