Får lite krupp på alla pop/panda/indie/hipster/vadfandenuvaltattkallasig-brudar som bloggar om livet, kärlek, rosor och mat, typ. Dör! Vad är grejen med att fotas med tusentals människor bara för att se populär ut? Vad är grejen med att inte använda hjärnan till något annat än hatthängare eller typ vara helt överpolitisk och apjobbig? Jag får typ lite magont bara av att tänka på den ångest de själva måste känna när de dagligdags uppdaterar sina bloggar med lögner, för de kan ju omöjligt leva så som de vill påstå att de gör på riktigt för mitt 18åriga liv har hittills inte visat mig något i stil med "gulliga små lantklyschor som doftar sommarregn och rosa hjärtan" eller "en stadssilluett av neon och galenhet, där vi alla samlas och ror med livets åror tillsammans framåt mot kärleken". Sådant finns helt enkelt bara i dessa tjejers fantasi.
Förstå mig rätt nu, men ibland är jag faktiskt jäkligt glad över att jag valde pojkevägen! Jag behöver inte längre slåss i en värld av lolitakomplex, popfeminism och tyllkjolsångest. De få gångerna jag gör det ändå så är jag hur som helst inte aktören utan snarare observatören, mycket skönt.
I mitt blogghat så bör jag också säga att det inte är alla bloggar jag hatar såhär. Det finns givetvis flera finfina sajter därute som inspirerar mig avsevärt och som jag kan goa in mig i när jag slösurfar. Dock så blir de sajterna mindre och mindre av politisk natur och mer och mer av något som rör typ härliga bögar som snackar om absolut ingenting viktigt alls/peppa folk i rulle som jag ändå vill ha lite påhittad koll på/kompisar och kul folk/bloggar som berör mode (okej, kanske hör till nonsensbögarna) eller bristen på kläder (berör DEFINITIVT nonsensbögarna!). Varför gillar jag då sådant här? Jo, för att jag gillar helt enkelt saker som gör mig glad, och let's face it, jag blir inte alls särskilt glad av ångesttjejer som vill se ut som en rosa fluffdröm. Jag har liksom varit lite en av dem och varit depp för att jag inte var det tillräckligt bra och trovärdig och livet var kaos och blablablablabla. De bloggar som gör mig glad är de där folk tillåts vara som folk är mest, det vill säga lite fula och råa och felstavade och apa! Apa! Bra ord. AAAAAAAAAAAAAAAPAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
//En AP(haha, astråkigt)trött-på-jobbiga-brudar Emil.
ps. En till grej som är stört med dessa brudar är att jag är typ 100% säker på att de fuckar upp andra brudars sätt att vara brudar, jag tror jag blev något annat mycket därför... ds.
8 kommentarer:
Vad är grejen med att störa sig på hur vissa människor är och lever samtidigt som man säger att det viktiga är att man gör det som gör en glad och är som man vill? Hur kan du vara så säker på att dessa människor ljuger ihop sina liv och egentligen bara mår dåligt och fejkar? Bara för att du inte vill ha deras liv betyder väl det knappast att dom är meningslösa och fel? Jag tror inte att det är så många som skulle vilja byta liv med dig heller. Är dom politiska är det fel, är dom inte politiska är det också fel. Man ska alltså vara politisk men tom och ha en skiter-i-allt-som-inte-är-kul-attityd på samma gång? Det framstår lätt som att du har ett väldigt behov av att avskärma dig från allt som är tjejigt, det är som att du inte kan vara stark i din egen könsidentitet om du inte får hata och ser ner på hur du säger att du var förut och hur du beskriver att vissa är nu. Du ser det nog inte så själv men när människor skriver som du gör i detta inlägg låter det lätt som att dom egentligen är lite avundsjuka. Jag tror inte att du är avundsjuk på tjejigheten, på tyllkjolarna och det klyschiga men dessa tjejer har ofta många vänner och upplever mycket, det är lätt att bli avundsjuk på, "en stadssilluett av neon och galenhet, där vi alla samlas och ror med livets åror tillsammans framåt mot kärleken" låter efter vad jag har läst här i din blogg precis som något som du skulle kunna skriva att du önskade dig. Även du förfinar dina upplevelser och för dig med ett poetiskt språk, men självklart är det lättare att hitta fel hos andra.
Jag menar bara att det ibland kan vara bra att fundera lite på hur man uppfattas själv också, och om det verkligen är så man vill uppfattas.
Du har så rätt så att det är läskigt och en stor del av mig är nog väldigt, väldigt avundsjuk. Avundsjuk på att det fungerar för dem, men att det inte gjorde det för mig typ. Ibland så skriver jag nog ganska mycket utan att tänka efter innan vilket leder till inlägg som detta ovan. Jag var typ fett upprörd för att jag hade läst något som gjorde mig ledsen, men istället för att skriva just det som jag hittade så skulle jag göra exempel, vilket kanske såg bra ut igår men inte framstår som fullt så lyckat idag. Jag kanske tar bort inlägget idag senare, eller så får det stå kvar medan jag försöker tänka ut en omformulering för att få fram det jag egentligen menade. Eller så lämnar jag resten osagt. Hursom så håller jag helt med dig och hoppas du fattar att jag ångrar mitt inlägg.
Hej Emil! Jag är också av kvinnligt kön. Men det definierar inte mig som person, det säger inget om vem jag är eller vill vara. Jag förstår precis hur du känner, men samtidigt känns det som att du och jag borde jobba för en bättre tjejvärld, med ett klimat som tillåter individualitet, smarthet, valfri klädstil, fri sexualitet osv. Allt det som du verkar associerar med mansvärlden. Jag förnekar inte att transsexualism kan förekomma, men jag tror att många innerst inne bara vill kunna leva ut sitt inre. Att vilja ta hormoner och modifiera kroppen tror jag ibland är symptom på en infekterad tjejvärld med för höga förväntningar på hur en kvinna ska vara. Jag kan känna att jag vill bort från all sexism, att bli betraktad och bedömd mot ett tjejideal, bli sedd som mindre intelligent än en man osv. Men vill jag bli betraktad som man? Vad är en man? Jag vill bara bli sedd som den unika person jag är. Förstår du vad jag menar?
Att byta till killvärdlen är lite som att fly sitt ockuperade moderland, istället för att stanna och slåss mot makthavarna. Vet inte om du förstår vad jag menar? Min kropp kommer liksom alltid ha kvinnliga kromosomer och vilja producera östrogen, varför kämpa emot den istället för den snedvridna världen med alla idiotiska ideal? Det måste få finnas bler sätt att vara man och kvinna på! Kvinnor och män är inte väsensskillda varelser (kvinnor från venus och män från mars är bullshit, vi är alla från jorden). Det enda som skiljer oss åt är lite olika organ och hormoner. Vi är jämlika männen! Att vilja spela på deras planhalva är väl nästan jämförbart med mörkhyade människor som vill bleka huden, och asiater som vill göra double eyelid surgery, allt för att få högre status och mer inflytande i världen. Det känns som fel väg att gå. Jag tycker hur som helst att du har en jätteintressant och tankeväckande blogg! Gillar dig och din stil och menar absolut inte att käfta, snarare bolla lite frågor. Kram
PS. För övrigt tycker jag att Lukas verkar missförstå din poäng. Jag hatar blggare som höjer sig själva till skyarna, skryter om sin materiella kapprustning, utstrålar överlägsenhet och ser ner på vanliga dödliga. Dessa (ofta tjejer) fördummar sig så oerhört att det gör ont. De är inte ointelligenta, men sviker andra tjejer genom att anamma en bimboattityd med tillhörande utseende. Jag kan avundas deras framgång, men tycker att det är tragiskt att de tar till vilka medel som helst för att nå toppen. Vill tjejer bli tagna på allvaar får de börja behandla sig själva med lite respekt och inte fördumma sig. Detta gäller killar också givetvis. Emil uttrycker bara att det är bedrägeri att måla sitt eget liv i rosenrött (eller neon ;). Till vilken nytta visar man upp enbart sin framgång och påstådda lycka? Finns det något annat syfte än att trycka ner andra, vara bärare av förkastliga ideal, skryta och sätta press på unga (och gamla) tjejer??? Jag tycker absolut inte att du bör ta bort ditt inlägg Emil! önskar att fler var lika insiktsfulla som du!
Lukas: Ska bara de som är 100% till freds md det egna jaget och sin livssituation få föra debatt och peka på problem och negativa företeelser i sämhället?
//Karin
Tjena Karin!
Har inte du kommit med någon härlig kommentar tidigare också? Jag har för mig att jag sett ditt namn på en annan som jag också tyckte var fett skön och pepp. :)
Alltså att vara min egen typ av tjej vore riktigt, riktigt bra. Så bra att jag skulle bli överlycklig om jag var så pass tillfreds med mig själv att jag kunde göra det. Dock så är jag inte riktigt där, jag gillar killgrejen lite för mycket. Trivs lite för bra med att komma undan som pojkvasker och känner mig lite för obekväm för att köra på att vara en stark tjej. Men kanske kommer jag dit någon dag, kanske kommer jag någon gång sitta i god vetskap om att jag är lite mer cis än vad jag är nu och heta Emil och liksom bara vara jag. Hoppas på det! Tills dess så kör jag dock vidare en stund till på killen i mig, så får jag väl se vart det hela för mig. Vem vet, om typ ett år kanske jag sitter i klänning och klackar och är helt tillfreds och jätteglad. Klänning, klackar, musche och Emil på ID:t skulle jag tycka vara väldigt härligt. Att säga att jag är en tjej men på mitt sätt vore fint. Hoppas jag kommer dit och fett fint att du verkar vara där!
(Älskar dina kommentarer, du fick mig att le brett imorse, så du vet!)
Tusen tack Emil! För mig utstrålar du verkligen inre trygghet, stor personlighet och individualitet. Alla dina inlägg är intressanta, se bara dina noveller! Du har verkligen talang. Jag tror att du har kommit längre i din personliga utveckling än du inser, och låångt längre än de flesta i din ålder, även om du fortfarande funderar på om du vill vara kille,tjej eller bara dig. Kön är så sekundärt... Varför ska någon av oss behöva välja? Tycker att du har en så skön inställning! Låt oss utmana de könsinskränkta genom att bära klackar, loafers, creepers, gummistövlar, armyboots, ja vad vi än behagar!;)
Och ja, jag har kommenterat hos dig förut! :) Ibland bara dyker fingrarna på tangentbordet!
Stora kramar till dig och tack för dina fina ord!
Ps. Har du sett dokumentären "Ångrarna" som går på svtplay just nu? Kan verkligen rekomendera den om du har en stund över! Ds.
/Karin
Denna kommentar kommer jag bära med mig länge, så varm man blev innuti nu! :D Tack!! Känns som om jag börjat hitta mig själv mer och mer nu, mer sedan jag insåg att jag inte behöver vara någonting annat än mig själv liksom. Sådant som man alltid säger att man fattat, men som verkligen blir en aha-upplevelse när man förstår innebörden fullt ut. (Eller i alla fall börjar göra.)
Vad fint att du gillar det jag skriver, återigen: blir alldeles varm. :D
Kram!!
pssvar. Jupp, såg den med pappa min när vi var på landet. Den är otroligt fin och den får en verkligen att tänka efter, vettigt för alla att se, tror jag. Bra med saker som ifrågasätter liksom! ds.
Skicka en kommentar