Skolångesten...

Bilden till synes så är det faktiskt (tyvärr) varken tidningen OP eller trans jag ska skriva om, utan något så tråkigt som skolan. Ju mer tiden går ju mer börjar skolångesten komma krypandes. Om mindre än två veckor är jag återigen fast på Warfvinges väg 28 och sitter och gruvar mig för att behöva sitta i skolbänken. Ni som känner mig IRL eller följt min blogg ett tag vet säkert att jag inte har något problem med att lära mig saker, det är liksom inte den delen som är jobbigt. Nej, det som grämer mig lite är liksom det faktum att jag behöver gå i en klass och överlag gå i gymnasiet, det är liksom inte min grej. Jag tror att skolan egentligen kanske inte är någons grej, men vissa är bara bättre på att lura sig själva än andra. Jag gillar inte skolan för i klassammanhang så känner jag mig alltid mer eller mindre malplacerad och jag tror att för att jag ska känna mig som hemma i en sådan miljö krävs det typ att det antingen är på ett universitet/högskola där jag läser det jag verkligen vill läsa (då hamnar man ju liksom automatiskt med folk man har saker gemensamt med, något jag ser som mycket positivt), eller att gymnasiet heter typ Dalton's och alla är mer eller mindre supergay typ. Tycker ni inte att jag har i princip noll krav? Skämt åsido.

Nej, men alltså seriöst så känner jag mer och mer hur jobbig skolan blir. Alla säger att tvåan på gymnasiet är det värsta året och förhoppningsvis så ligger det något i det. (Jag är ganska så övertygad om att det gör det eftersom både tvåan i lågstadiet och åttan varit de värsta skolåren hittills typ. Plus gymnasiet.) I ettan är liksom allting nytt, men i tvåan blir det tradigt och jobbigt och bökigt och ångest. I trean kanske man förhoppningsvis kan må lite bättre och känna att livet flyter på lite mer eftersom man då ser ett slut på helvetet. Om mindre än tio månader är jag fri, tio månader är ju ingenting!

Jag önskar dock ändå att jag gick i en skola där alla var typ 25+. Typ alla av mina vänner/dem jag trivs att hänga med är ju i den åldern (med undantag för typ två-tre personer) så det skulle nog kännas betydligt mer naturligt för mig. Ser jag till dem jag pratar med på typ Qruiser och liknande så är ju alla runt sina trettio, så är det ju bara. (Sedan kanske inte Qruiser är det allra mest seriösa att komma med, but still...)

Jag ska sitta och fila lite på några strategier för att skolan ska bli bättre i år, så kanske kommer de upp iform av någon liten lista här på bloggen sedan.

//Emil.