Kånken och ukulele

Ni vet säkert känslan när man är trött, trött, trött, men egentligen borde vara pigg, pigg, pigg. Usch för det!

Idag känns det som en enda lång startsträcka tills att klockan blir två och jag får helg och alltså kan hitta på allt det jag vill hitta på. Hämta min nya, gula Kånken samt släpa hem ett boklass från biblioteket till exempel. En annan grej jag vill göra idag (eller imorgon eller något) är att pallra mig förbi en musikaffär och titta på en ukulele. Förstå fint om jag börjar spela ukulele bara sådär! Lär mig plinka på i både takt och otakt. Tänker mig att jag skulle kunna skriva massvis av fina låtar, eller snarare tonsatta dikter, där jag har absolut ingen självdistans och allt är sådär superkvasi. Sedan kan jag kalla mig själv för hipster eftersom jag heller inte fattar vad ordet faktiskt betyder och så kammar jag luggen nedåt och har stora, ledsna ögon och ler bara lite, lite. Skulle ni inte älska mig då? (Jag är seriös om ukulelen, dock kanske inte lika seriös om allt det där runtomkring, men vem vet vad som händer när jag får ett sådant underskönt instrument i min hand?)

//Emil. (Som har bloggat med en gammal bild för idag är håret alldeles fullt av grejsamojs.)