Känslan av ökad frihet

Idag slutade jag vid halv två och begav mig då direkt till Thélins på Fridhemsplan för att fika med fin-Agnes. Cafét var kanske inte i den allra billigaste prisklassen, men det är ett trevligt ställe med goda tårtor och läsk i glasflaska så då är det någonstans ändå helt okej. (Inte PK, jag vet!) Egentligen skulle Agnes ha ett gig vid fyratiden, men vi hade det bra så det blev som en anledning att skita i det. Soft! Jag var på ganska halvdant humör innan vi möttes upp på grund av slöseri med energi i plugget så det var skönt att runda av min eftermiddag med rosa prinsesstårta och härligt häng.

Det har på sistone slagit mig hur pass beroende man ändå är av att göra roliga grejer i veckorna. Enligt min magkänsla (som därför inte har något med fakta att göra, kanske,) så tycker jag att det först är nu det senaste läsåret (det vill säga tvåan inräknat) som jag börjat göra saker efter plugget. Alltså givetvis har det hänt att jag hittat på grejs på vardagar istället för att bara dra hem tidigare också, men då var det mest vid specifika tillfällen (så som att jag gick på japanska och konstkurs och filosofi och grejer). Nu under den "senaste" tiden så har jag börjat göra random grejer bara sådär. Kommer inte direkt på några lysande exempel på rak arm nu bara för det, men det har liksom börjat kännas som om jag har en större frihet nu än vad jag hade tidigare. Givetvis kan det bero på ökad assistans och att jag blivit äldre och sådana väldigt logiska förklaringar, men jag ser nog hellre på det som om att jag bara blir mer och mer trygg i min person så då blir det lättare att hänga runt på andra ställen än hemma i lägenheten. Bra det! (Förmodligen är det just saker som dessa som jag kommer ge som svar när mina framtida syskonbarn undrar vad det egentligen är som gör det så mycket bättre med att bli äldre.)

//Emil.