Jag tror att jag återigen börjat få någon liten fäbless för det lesbiska jag. Hittade just den fantastiska vetskapen om att det finns en serie av böcker som skrevs på 50-/60-talet som gick under namnet "Lesbian Pulp Fiction" som helt handlar om att vara flata och tjej under mitten av 1900-talet. Givetvis är böckerna helt och hållet kiosklitteratur, vilket säkerligen bara gör dem än mer fantastiska då jag liksom inte kan låta bli att romantisera hela idén med att ha en sådan bok i handen. Tänk er liksom en ung tjej, kanske i tjugo-tjugofemårsåldern sådär, iklädd klänning och nylagt hår och klackar och make-up (lipstick lesbian, I die here) som går ner till bokaffären och köper sig ett exemplar av en nyutgiven bok inom "Lesbian Pulp Fiction"-serien. Kanske gör hon det till och med med stolta steg då hon är säker på vem hon är och hennes rättighet att leva precis just så som hon själv behagar. Jag dör lite av finhet och kärlek till den bilden. Det är ju faktiskt nästan så pass att jag nu vill klä mig i femtiotalsklänning och små nätta skor och iförd målade läppar sitta och läsa en sådan här bok tydligt på ett café. Håret vill jag ju liksom i sådana fall ha permanentat så att det har små tjusiga lockar. Shit, vore inte detta fantastiskt? Dock lär det nog inte hända en på ett tag då jag varken har klänning eller tillräckligt långt hår och kanske inte känner mig så värst manad att göra något åt detta precis just i sekunden heller.
//Emil.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar