Skrivövning 4

Jag tänker på symboler och på verktyg. På alltifrån att kunna handskas med smärta, ångest och livet till att kunna sluta handskas med det. Jag vill vara en sådan där person som människor minns. Folk ska kunna säga "Åh, den där Emil kände jag. Emil var en person som åstadkom helt enorma grejor, jag hatar/älskade allt Emil gjorde." Man får hata eller älska mig (tror jag), bara man känner någonting. Jag vill skapa saker som berör någon, något i någon. Jag vill skapa saker som gör att folk känner igen sig och därför upplever en inre säkerhet och trygghet så att de kan lita på att i sin tur skapa egna saker. Jag vill försöka göra världen något mer gråskalig, vilket är svårt med tanke på att jag själv är så svart eller vit, on eller off. Jag tror inte att världen är ett enda stort frågetecken, snarare ett utropstecken. Eller en punkt. Knappast ett kommatecken för vi vet ju alla hur vi reagerar på saker trots att det ibland saknas bisatser.