Den romantiserande plugghästen

Idag har jag varit och pluggat på biblo. Det är verkligen något med det klimatet, tycker jag. Man får mycket gjort och det är givande att sitta ned och faktiskt göra det man ska. (För en gångs skull.)

Sedan blir det ju givetvis inte sämre av att jag pluggar genom att läsa litteraturen inför mitt projektarbete, det är ju superintressant och givande. Boken jag håller på med nu heter "Skrivarbok" av Siewert Carlsson och är bitvis väldigt givande. Hade jag inte varit i sådan jakt efter information av prosalyrik (romantisk/poetisk prosa ska man tydligen inte säga, har jag fått lära mig nu) så hade jag säkert läst på betydligt mer nogrant om alla möjliga skrivstilar däri, men som det ser ut nu så har jag inte den tiden. (Till och med efter att det här blogginlägget är klart så ska jag fortsätta plugga liksom.)

Jag tror någonstans att jag romantiserar hela den där pluggrejen också. Jag har väldigt lätt för att lära och lyckas därför snabbt ta till mig information (på tal om det så gjorde jag ett ganska stort IQ-test igår på Illustrerad Vetenskaps hemsida och hade då 135 i IQ, ballt!) så att jag har ju liksom inga större problem med skolarbetet i sig. Därför är det för mig bara ganska intressant att studera. (Lite beroende av vad det är såklart.) Just precis av den här anledningen så kan jag ju också romantisera pluggandet som sådant, eftersom jag inte har några problem med det menar jag. Snart är det ju slut på gymnasiet och då lär väl romantiseringen bli ännu värre eftersom jag då kommer läsa exakt det jag vill mest hela tiden.Peppt! (Ska by the way söka till Biskops Arnö efter gymnasiet tror jag. För att få komma hemifrån och lära mig skriva.)

//Emil.