Vad gör man inte på en håltimma om att ta tuben till H&M och införskaffa två nya plagg till priset av ett? (Älskar kombination av ett REA-plagg och ett från barnavdelningen när man dessutom velat ha det som var på REA redan innan det blev nedsatt i pris.) För er som tycker bilderna är svårsedda så är det en tröja och en skjorta som visas här ovan, ganska indiehipstriga om jag skulle beskriva dem med ett populärkulturellt vokabulär. Den stickade tröjan har lappade armbågar i brunt skinn, bara det! Och skjortan är i silkigt material och har ett mönster av hästar i vitt, gammelrosa och senapsbrunt. Senapsbrunt var nog en av de färger som jag aldrig trodde jag skulle gilla, samma sak gäller senapsgult. Nu däremot, rostiga färger och gulbruna nyanser är nästan som mitt nya mantra. (Eller okej, man skola icke överdriva ty ett enbart rostfärgat plagg hade nog aldrig synts till på denna späda sak som går under beteckningen Emil/Emm.)
Jag har sagt det förut, men det är ändå kanske värt att upprepa: i fina kläder så blir man en finare person. (Jag blir en finare person, betydligt mer sympatisk och tillmötesgående.) Det handlar nog garanterat om ens egna självbild, hur man ser sig själv och vad man gör med sina förutsättningar man blivit given. Jag kan endast må riktigt bra de dagar då jag bär klädesplagg som jag kan stå för och tycker är fina. (Sedan är det såklart ingenting som säger att jag mår bra bara för det, men ni fattar grejen.) För mig är alltså hur jag klär mig inte bara en del av min identitet utan även en ren och skär nödvändighet för att jag ska kunna gå runt och fungera så bra som möjligt både gentemot mig själv och folk jag träffar. "Fashion for freaks" kanske inte är ett så dumt namn på etiketten som rör mode här på SMA i alla fall...?
//Emil
0 kommentarer:
Skicka en kommentar