Ingen nolla

Ibland önskar jag att jag vore lite mer som smöret på en nyrostad toast än att jag var som en strandad säl som likt ett kadaver ligger orörlig på en sandstrand.

Jag vill vara mjuk, lycklig, frisk, fräsch, fin, rolig, spexig, smexig, sexig.
Jag vill vara vacker, klok, fnissig, tjejig, manlig, androgyn.
Jag vill vara söt, vara busig, vara pigg och vara med.
Framförallt vill jag vara social.
Mest av allt vill jag vara min, min alldeles egna, egna som bara tillhör mig. Min!

Jag vill inte vara hård (sträv är dock helt okej, lite kantig likaså).
Jag vill inte vara deprimerad, ful, äcklig, tråkig, intetsägande, fantasilös, trött.
Jag vill inte vara ung, vara barnslig, vara rättande eller vara viktigpetter.
Framförallt vill jag inte vara handikappad.
Mest av allt vill jag inte vara plus, minus, är lika med noll.

Men jag är inte så hård, jag är bara lite erfaren.
Jag är inte ful, inte äcklig, inte intetsägande och inte fantasilös.
Heller inte särskilt barnslig.
Definitivt inte handikappad.
Absolut, absolut inte en synonym till siffran noll.

Dock är jag lite deppig, dock är jag lite trött.
Dock är jag ung.
Dock lever jag med en funktionsnedsättning.

Men jag är inte noll.