.

Okej, lite emoness coming up:

Jag var mer eller mindre övertygad om att jag var pepp nu. Att jag skulle kunna gå ut gymnasiet med i princip full närvaro under vårterminen. Jag tänkte att torsdagar och fredagar i alla fall skulle vara 100% på närvarolistan eftersom att jag har filosofi, men jag mådde så jävla dåligt imorse att det inte fanns en tillstymmelse till sannolikhet att det skulle fungera. Och det värsta av allt är att det troligtvis är psykiskt!

Nu sitter jag alltså vid min blogg och emoskriver, som en annan emofjortis. Finnemang, verkligen! Jag hatar när man inte ens klarar av att ta sig till andra filosofilektionen, det är verkligen hemskt! Förra läsåret kunde jag ju inte ta mig till min sista japanskalektion och innan det pallade jag inte min första kultur- och idéhistoria. Det är så absurt när man inte fixar ens de roligaste sakerna med de allra bästa av lärare. Jag vill bara dra ett täcke över huvudet och försvinna bort i min grotta av ingenting för en liten stund, för att sedan komma tillbaka alldeles laddat och återställd. Men återställd från vadå? Jag har ju till och med börjat uppleva gymnasiet som uthärdligt såhär i slutet. Luncherna är ju inte ens tragiska längre, så vart sjutton kommer detta ifrån? Åh, jag vill bara bli 25, nu, nu, nu, nu, NU!!!! Fan.

ps. På sistone har jag upplevt något så klyschigt som igenkännande i många andra människor och saker runt omkring mig, men detta är ännu på listan över saker att hitta i andra. Hmm... ds.