Jag vill göra en loop. En könsloop. Alltså jag vill draga som en kille som dragar som en tjej. Det ska gå runt så att folk blir helt könsförvirrade.
Igår så skrev jag en assistentansökan och då kom jag på att folk som inte är vana vid queer kommer tro att jag är en mode-bög. Så skönt att gå under ett annat kön när det kommer till namnet. Det är som en lättnad att alltid slippa vara tjej, tjej trivs jag liksom inte som 24/7. Jag skulle vilja gå under beteckningen kön-lös, men det är en kamp som jag inte riktigt orkar ta. Inte ännu i alla fall. Det ska bli skönt att bli "vuxen" (vad fan betyder det ordet egentligen?), då behöver en inte anpassa sig till någon. Inga myndighetspersoner, ingenting! Tänk förr i tiden då kvinnor inte blev myndighetsförklarade förrän de var 25 och då fortfarande ogifta (eller innan det då de inte blev myndigförklarade alls!). Jag hade aldrig gått med på att gifta mig med någon. I och för sig så gäller det fortfarande, jag skulle aldrig gifta mig med någon om det inte vore för att få in personen i landet eller något sådant. Jag skulle aldrig gifta mig med någon jag är kär i, hellre en kompis.
Oki, tillbaka till ämnet könlös. Jag är född med fitta och det är lugnt. Jag har aldrig haft en tanke på att göra en könskorrigering, det finns liksom inget jag känner att jag behöver korrigera. Det enda vore väl i så fall att jag skulle ta bort mina bröst, men det känns inte heller så viktigt. Jag är inte alltid en bröstperson, men det finns ju faktiskt binders och liknande. Jag vill kunna vara bådadera. Det jobbiga är bara att när jag gör mig "tjejig" så säger folk fel namn och tycker jag är "sexig". Sexig är defenitivt inget jag vill vara. Det vore så tråkigt att ge upp allt som anses tjejigt bara för att massan inte kan förstå det jag är och står för, men jag börjar typ tro att det är det enda sättet. Jag vill leva på planeten "Femme" där normen är lesbisk och där det inte finns några killar. Systerskap tror jag stenhårt på! (Och ändå vill jag göra loopar...!)
Igår så skrev jag en assistentansökan och då kom jag på att folk som inte är vana vid queer kommer tro att jag är en mode-bög. Så skönt att gå under ett annat kön när det kommer till namnet. Det är som en lättnad att alltid slippa vara tjej, tjej trivs jag liksom inte som 24/7. Jag skulle vilja gå under beteckningen kön-lös, men det är en kamp som jag inte riktigt orkar ta. Inte ännu i alla fall. Det ska bli skönt att bli "vuxen" (vad fan betyder det ordet egentligen?), då behöver en inte anpassa sig till någon. Inga myndighetspersoner, ingenting! Tänk förr i tiden då kvinnor inte blev myndighetsförklarade förrän de var 25 och då fortfarande ogifta (eller innan det då de inte blev myndigförklarade alls!). Jag hade aldrig gått med på att gifta mig med någon. I och för sig så gäller det fortfarande, jag skulle aldrig gifta mig med någon om det inte vore för att få in personen i landet eller något sådant. Jag skulle aldrig gifta mig med någon jag är kär i, hellre en kompis.
Oki, tillbaka till ämnet könlös. Jag är född med fitta och det är lugnt. Jag har aldrig haft en tanke på att göra en könskorrigering, det finns liksom inget jag känner att jag behöver korrigera. Det enda vore väl i så fall att jag skulle ta bort mina bröst, men det känns inte heller så viktigt. Jag är inte alltid en bröstperson, men det finns ju faktiskt binders och liknande. Jag vill kunna vara bådadera. Det jobbiga är bara att när jag gör mig "tjejig" så säger folk fel namn och tycker jag är "sexig". Sexig är defenitivt inget jag vill vara. Det vore så tråkigt att ge upp allt som anses tjejigt bara för att massan inte kan förstå det jag är och står för, men jag börjar typ tro att det är det enda sättet. Jag vill leva på planeten "Femme" där normen är lesbisk och där det inte finns några killar. Systerskap tror jag stenhårt på! (Och ändå vill jag göra loopar...!)
10 kommentarer:
"Det ska bli skönt att bli "vuxen" (vad fan betyder det ordet egentligen?), då behöver en inte anpassa sig till någon. Inga myndighetspersoner, ingenting!"
ADULT
A person who by virtue of attaining a certain age, generally eighteen, is regarded in the eyes of the law as being able to manage his or her own affairs.
Du blir verkligen inte fri från myndihetspersoner, men definitivit friARE. Myndigheter behöver vi till stor del och även om vi inte alltid är så sugna på att ha med dem att göra så har vi rättigheter och skyldigheter.
Alltså jag var inte ordagran när jag undrade vad ordet vuxen bettydde... Det var typ mer symboliskt.
Med myndighetsperson så syftar jag i mitt inlägg på mina föräldrar och dylikt. Om du syftar på typ staten och liknande så håller jag självklart med dig, men jag menade verkligen inte att jag skulle springa iväg och göra olagliga saker eller så bara för jag blir 18, det är inte min definition av fri. :)
Jag förstår hur du menar, men även om dina föräldrar inte längre har juridiska rättigheter över dig så är det ändå ett samspel att ge och ta.
Jag tänker mer bara på att du skrev "då behöver en inte anpassa sig till någon". För det måste man oavsett. :)
Vadå ett samspel? Jag kommer ju kunna göra som jag känner när jag blir 18 eftersom de då inte behöver skriva under någonting. Jag gillar mina föräldrar hur mycket som helst, men det är mitt liv som jag själv ska ha rätt att bestämma över. :)
Ta mig inte så ordagrant.
Alltså, nej man måste ALDRIG anpassa sig efter någon, det är bara den fega människans natur att göra så korkade äckliga saker!
LOL Tobias. Delvis sant, delvis inte. Exempelvis så kan det vara en bra idé att anpassa sin klädsel om en till exempel ska på en jättefin fest. Dumt att komma i pjamas då. :P Fast i övrigt så håller jag nog med dig. Det är ju det jag menar med inlägget, jag hatar när jag blir TVINGAD att anpassa mig till sådana saker som till exempel vårdnadshavare.
Tyvärr läser jag ofta väldigt ordagrant, vilket är anledningen till att jag överhuvudtaget kan diskutera. :) Självklart måste du ha ett samspel med dina föräldrar, dina lärare om du ska läsa på universitetet, dina jobbkompisar osv.
Nej, de behöver inte skriva under papper osv. men livet är så mycket mer än det. Ni har ändå de viktigaste banden - även på papper. Så med samspelet måste man kunna respektera varandra (fortfarande inte bara föräldrar utan även andra myndighetspersoner) även om man inte delar samma åsikter osv.
@Tobias: Du verkade sarkastisk? Men jag vet inte. I vilket fall som helst så skulle människovärlden vara en smärre katastrof om vi inte anpassade oss efter varandra till viss grad. Och jag pratar inte om anpassning som klädstil, livsstil och musikstil.
Alltså jag förstår inte alls vad det du säger har med mitt inlägg att göra egentligen. Jag skrev om att byta namn på pappret och det är något jag kommer göra, vare sig mina föräldrar (eller andra för den delen) är pepp på det eller inte. Vad har mina framtida universitetslärare och arbetskamrater (och föräldrar!) med det att göra?
Du diskuterar på ett överpolitiskt-plan, de vill säga du verkar vilja prata om en grupp/ett samhälle och inte en individ. Därför möts vi inte riktigt, jag talar om namnbyte och könsidentitet, du talar om något annat.
Det du skrev om att bli vuxen, att bli 18, något som jag inte associerade direkt till att bara byta namn? :)
Jo, visst, men som sagt, fokuset var ju på att byta namn och könsidentiter. :)
Skicka en kommentar