Pappa och jag vill åka iväg. Iväg till ett varmt land. Om vi fick det så skulle vi vara så här glada som vi är på bilden. Vi lovar! (Pappa lovar också att han skulle ta på sig min Silence no more -keps, det är liksom ett måste.)Jag tror på fullaste allvar att en resa vore den perfekta lösningen just nu. Min mage har strejkat som vanligt, på grund av stress och ångest förmodligen. Det är massor ut av SMA-skit som spökar och jag är av den tron är världen på intet sätt blir bättre om en person sitter och klagar över sina idiotiska förutsättningar som oftast aldrig hindrat personen från någonting så jag tycker att jag gör bäst i att lämna det ämnet nu. Folk som gräver ned sig i sitt funktionshinder får fan ta och skaffa sig ett liv.
På tal om andra tråkigheter: Transit är slut nu. (För er som inte vet vad Transit är för något så var det en startgrupp jag gick på varje vecka där en pratade trans. Den kommer starta i januari igen, då med helt nya personer, så var du inte med förra gången och är en transperson i åldern 13-25 typ, så är det verkligen något jag rekomenderar.) Det känns mest tråkigt för att det inte kommer vara lika naturligt och enkelt att få ett utrymme där en kan prata om sådana viktigheter nu. Aja, det kommer nya tåg!
//Emil.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar