Frihet...

Allt jag vill ha när jag blir stor är frihet. Frihet och lycka, men om jag bara har frihet så lovar jag att fixa resten helt själv. Problemet är bara att jag även måste fixa friheten själv, frihet är egentligen (i dagens i-land) ingenting en får utan någonting en tar sig. Jag kommer därför göra mitt yttersta för att skaffa mig själv frihet. Dock så känns allting så dumt nu. Dumt och så fruktansvärt, fruktansvärt fel. Jag känner mig inte fri när jag sitter i skolan och läser in fakta. Slentrianen gör mig instängd och ger mig endast tristess. Förut såg jag de höga betygen som en morot, men ju mer jag läser och i samband med det lär mig om mig själv så inser jag att friheten för mig är något helt annat än förutsättningar för att kunna välja och vraka bland världens alla utbildningar. Jag kan lära mig sittandes på ett café i en mysig stad på något varmt ställe. Jag kan lära mig om livet genom att faktiskt också leva det. Tro nu för all del inte att jag blivit någon slags anhängare av Rousseau, jag har bara lärt mig insé att livet för mig är så mycket mer än faktaböcker. Jag vill läsa skönlitterärt och leva därefter.

Frihet för mig är att gå hem en sen sommarnatt i endast jeans och öppenskjorta. Att insé att klockan runt ens handled har stannat efter doppet en tog i havet några dagar tidigare. Att ha trycksvärta på fingrarna efter tidningarna en läst på det där lilla mysiga caféet på hörnan och att ständigt ha söta smaker i munnen. Att bli bjuden på milkshake av en främmande människa och välja smak på magkänslan. Att äta is med söt körsbärssås och kyssa någons nariga läppar i gassande solsken. För mig är det det som är frihet och om några terminer - se sådär en tre-fyra stycken - ska jag leva därefter!

//Emil.