Ska inte mera älska.

Du är kär i någon annan och jag kommer aldrig någonsin att finnas i ditt hjärta på samma sätt, verkar det som. Det är skönt att veta att du inte var dum, du var kär. Dock så gjorde jag en Kurt och det känns förjäkligt. (Eller just nu känner jag faktiskt inte alls.) Jag övertolkade vårt sätt, vår gargong, och först nu inser jag att du inte alls menade det på samma sätt som jag. På ett sätt vill jag att du förstår att det är dig jag pratar om. Förstår, frågar och förlåter. För av mig skulle du få ett ärligt svar. Jag är alltid ärlig med dem jag älskar.

Förlåt mig för att jag faktiskt trodde att mina önskningar var du och att du var en av dem jag verkligen skulle kunna komma att älska lyckligt. Förlåt för att jag inte sagt detta till dig högt, öga mot öga. Förlåt att jag heller aldrig kommer kunna göra det.

För mig är du en ängel, en väldigt olycklig sådan just nu, vilket smärtar mig. Vi är ganska lika, men du har nog mer ont... Aldrig blir min kärlek lycklig, och jag vet inte ens hur du luktar när du är nära. Jag känner mig som ett skämt...

//Emil.