Jag är ingen glasdocka.

Ibland känner jag mig som om jag inte alls passar in i vårt samhälle. Folk vågar ju inte ens röra vid mig. De tittar på mig och ler och fäller fina kommentarer, men de rör inte vid mig. Jag är väl medveten om att jag är ganska överfysisk. Jag tar gärna i folk jag gillar och kramas ofta gärna och länge, men det är ju inte som om jag skulle våga be om det. Pussa på folk har väl alla gjort, men för att jag ska göra det krävs det jäkligt trygga personer.

Så ofta önskar jag bara att jag kunde hoppa in i Xs famn och bara få kroppskontakt. Fan, detta samhälle där ingen kan vara ärlig.

//Emil.