Ananasdrinkar och Trocadero

Igår blev jag bjuden på drink med ananassmak av Banan på Torget i Gamla Stan. Världens härligaste ställe med röda sammetsstolar och allt annat man kan tänkas behöva. (På väggen bakom mig visades musikalen Cabaret som är en version av Christopher Isherwoods bok Farväl till Berlin plus att det utanför dörrarna hänge en stor regnbågsflaggeskylt, så kanske är det inte så konstigt att jag gillart~) Det blev en ganska tidig kväll då jag fick ont i ryggen, vilket jag helt tror är baserad på lidande sömn med tanke på att hjärtat under de senaste veckorna inte fått någon direkt vila, sak på sak på sak som händer. Dock ska jag inte tråka ut er med funkisgrejer utan istället så ska jag avsluta detta inlägg med att säga att ställen med regnbågar utanför är fina och att jag nu ska fortsätta smutta i mig min Trocadero och tänka på konstfilmer som jag i någon framtid ska regissera. Puss alla glada!
//Emil.

Måndagsfest

Ibland måste man fira lite extra, bara för att det är måndag. Det bestämde jag och Ewa att vi skulle göra ikväll så vi har suttit ute på en parkbänk utanför Filadelfiakyrkan vi och firat att det är måndag. Detta tyckte vi att man gjorde bäst genom att dricka Trocadero, en jordgubbsslushie och dela på en mastodontbrownie. Bra grej det där med sommar och ledighet ändå!

Att bli accepterad

Att vara en bögboi är inte alltid det lättaste. Ständigt får man dras med kommentarer så som att man inte har en chans på bögarna och att man har tur som kan få en snygg straight kille, men ändå ha chansen att springa runt och agera fag-hag. Jag har inget emot folk som är fag-hag på riktigt, tvärtom, de är fett sköna, men jag vill inte bli tagen för en när jag egentligen är bögen. Det är inte alltid så ballt att vara en transkille, speciellt inte när det förväntade är att agera straight sådan. Rädslan att bli sedd som tjej är stor och att hela tiden vara i behov av att hålla uppe någon slags fasad som man egentligen inte vill behöva tänka på att hålla uppe blir påtaglig. Mitt kön är jag, det är min identitet och det jag står för och vill vara. Det är ingen fasad, ingen lek, inget slags skådespel. Jag gör det inte för att provocera eller väcka anstöt, jag gör det för att jag är jag och den jag jag är råkar vara av han-form. Som kille känner jag mig mer bekväm, mer trygg. Jag känner att jag har större tillit till mig själv och till mina förmågor, förmågor och egenskaper som jag inte alls lyckades få fram i tjej-version. Den brud jag var förut finns inte kvar, men jag har lärt mig enormt mycket av henne. Hon lärde mig att han får finnas, kanske den viktigaste kunskapen någonsin.

En sak jag tycker är viktig att betona är att det man säger när man säger att jag inte har en chans hos bögarna är samma sak som att säga att jag inte har en chans mot någon, vilket jag inte någonsin tror att någon skulle vilja säga. (Eller jo, men inte folk som gillar mig i alla fall.) Att skjuta över sin egen paranoia på andra är inte okej och det är precis det man gör när man yttrar sådana ord. En till sak kan behöva tilläggas också och det är att jag inte tror att någon person någonsin vill dejta någon som inte gillar dem för den den är så varför i hela världen skulle jag titta åt de män/killar/snubbar som bara är kära i killars kukar. Jag tycker inte att bög innebär att man är attraherad av någons dase, men givetvis kan det ha en bidragande faktor också. Dock får vi väl verkligen hoppas att människor har för vana att bli kära i folk utifrån deras person och inte vad de har mellan benen. Om en kille har fitta eller kuk, bröst eller inte, det kvittar fullständigt, bara personen ifråga är fin i personen.

Sluta säg att jag inte har en chans på bögarna och sluta se mig som ett fag-hag!
//Emil.

En regnig sammankomst

Molnen hopade sig på himlen, E småsprang mot cafét. Han ville inte låta W vänta, inte när vädret såg ut att braka loss i en störtskur. Ideligen tittade han ner på sitt armbandsur, visarna visade nu att klockan var två minuter i fyra, hjärtat bultade hårt i bröstet. När han svängde runt husknuten såg han W stå där under en av markiserna. Han stod och knappade på sin mobil och E lade märke till att hans hudfärg i ansiktet var alldeles vit samt att ögonen var rödkantade.

"Hey, hur är läget?" E gick fram och ursäktade sig för att W hade fått vänta. Atmosfären mellan dem var ansträngd och i ett försök att lätta upp stämningen klappade E den andra mannen på armen som en hälsning. W drog till sig armen och tycktes sky E som elden. Detta fick E att känna sig helt torr i munnen.

"Ehm, v-v-vart ska vi gå? Här inne verkar det kanska fullt..." E blev förvånad över Ws plötsliga osäkerhet, han som alltid brukade vara den mest självsäkra av alla på kontoret. Detta fick E att drabbas av en plötslig känsla av panik, det var ju trots allt första gången de faktiskt träffats utanför jobbet om man inte räknar in de där två gångerna E vaknat upp hemma hos sig med W bredvid sig, men då hade det alltid slutat med ett kaos av ursäktanden innan W småsprungit därifrån i bara skjortärmarna. Han synade Ws ansiktsuttryck än en gång i sökande efter svar på alla de frågor som nu bubblat upp inom honom och det han möttes av var något mycket oväntat. Ws ögon var alldeles blanka och E som aldrig stått framför en gråtande man i hela sitt liv blev osäker på hur han skulle agera. Han gjorde därför det som enligt honom föll sig mest naturligt att göra, nämligen närmade sig W samtidigt som han försiktigt frågade vad som stod på. Så fort frågan yttrades var det som om allting bara bröt loss. Ws tårar började rinna nerför hans kinder i precis samma sekund som regnet började knappra på markisen ovanför dem. W tog upp händerna mot ansiktet, som för att skyla sig, och mumlade något om att han varit en idiot som kommit hit.

"Jag borde inte kommit hit idag. Vi borde inte träffats här. Jag förstår inte, jag blir alltid, alltid, alltid kär i fel killar. Det här är som någon jäkla Romeo och Julia och jag vill inte vara i något som från början är ämnat att sluta förjäkligt." E lutade sig framåt mot W och tog ett stadigt tag om hans axlar. Han sa sedan åt honom att andas djupt och först då möttes deras blickar. "Jag älskar ju dig. Jag skulle kunna sluta på jobbet för dig, för det är ju det som är problemet. Jag har försökt att agera vettigt så länge nu, men enda sedan den där kvällen för en månad sedan vi blev så fulla och drog hem till dig så har jag vetat att det aldrig kommer fungera. Jag kommer inte kunna sova klokt innan jag vet hur det hela kommer sluta, jag vill ha dig. Jag vill ha dig så mycket att jag inte skulle tveka en sekund med att lämna in papper om en ansökan för uppsägning, du kan få allt, bara jag får vara med dig." Ws tårar strömmade nu mer en någonsin tidigare och även E började känna hur klumpen som suttit som en sten i bröstet de senaste tre veckorna började släppa. Tårarna började stiga upp i halsen och ögonen blev som spegelglas. Han kippade lite efter luft och gjorde sitt bästa med att försöka blinka bort tårarna. W såg detta och gick då fram och de möttes i en kram. Kramen blev till en omfamning som i sin tur blev till en kyss och sedan löften om en ljus framtid. "Vi fixar det här, vi behöver inte sluta någon utav oss, vi har varandra och det är huvudsaken, det är alltid huvudsaken!" När E hörde detta gav han ifrån sig ett kväkande ljud, en blandning av alla de känslor han så länge burit på. Han märkte inte hur de båda tumlat ut i regnet, hur de nu var i full färd med att bli skyblöta in på bara skinnet. Allt han kunde tänka på var att livet nu hade nått sitt mål, att allt han längtat efter och suktat efter höll på att gå i uppfyllelse. Han hade det perfekte jobbet, den perfekta lägenheten, den mest intressanta umgängeskretsen och de, utan tvekan, stiligaste kläderna. Allt som fattades var kärlkek, vilket han nu visade sig ha. Det som gjorde honom allra mest lycklig var att han var nästan hundraprocentigt övertygad om att W tänkte precis samma sak. De var båda två män med ambitioner, vilket var det enda som spelade roll. "Säg att du älskar mig."

"Jag älskar dig." Männen som numera gick att likna vid två dränkta katter möttes i ännu en kyss innan de tog ett stadigt tag om varandra och styrde stegen in på cafét. Båda deras ögon var rödkantade och deras händer darrade, men deras hjärtan som tidigare varit nära att bulta sig ut ur kropparna hade nu lugnat ner sig. E drog W tätt intill sig och gav honom en kyss på huvudet. De båda visste att den kyssen var ett löfte. Löfte om kärlek och lycka och en fantastisk framtid. Livet!

Ännu en cheesy kärleksnovell. Samma karaktärer som alltid, men så att ni vet så skriver jag alltid bara om det som kommer upp i huvudet så allt är fristående och personerna i den här novellen har alltså kanske helt andra förutsättningar än samma personer i den förra. Ni får läsa med fantasi helt enkelt~

Midsommar och hardcore modeshow vettu!

Aldrig har man sett något vackrare!

Gaze (2010) - Trailer

Den här filmen måååååste jag se! Allt av Bruce La Bruce måste jag se, så är det bara!

Hanky-koder.

Nu har jag och Ewa läst på lite om hanky-koder, det vill säga vad olika färger på scarfsar betyder i bögcommunityt. Helt plötsligt inser man att man inte gjort bort sig bara en gång, utan typ tusen. Skönt!

Lite info:
Scarfsen kan bäras i vänster eller höger bakficka på jeansen, eller runt handled eller överarm. På vänster sida betyder det att du är aktiv medan på höger att du är passiv. Är du båda eller att det inte spelar någon roll så kan du ha den runt halsen. Känns skönt att jag typ gått runt i röd scarf mycket, det vill säga att jag vill fista eller bli fistad, LOL! (Som ni förstår så står alla färger och mönster för olika saker.) Jag vill följakterligen hitta en scarf som är argylemönstrat för då betyder det att man gillar nördar, perfekt! Hahaha~ Sedan bör man ju vara försiktig med färgvalet så att man inte väljer någon som betyder typ något man absolut inte vill. Spännande det här!

//Emil.

...

Var ute på en långpromenad idag med syster yster. Fint! (Igår blir det väl, eftersom klockan är över midnatt...) Nu är dock saker inte lika fina längre... Jag sitter vid köksbordet och har lite ont i bröstet, ni vet så där som man känner när allt bara är så hopplöst helt utan anledning. Konstigt, för igår och imorse var allt så peppt, men nu är allt så jobbigt. Det är ju inte roligare för att jag vet exakt vad problemet sitter heller och därför vet med bestämdhet att det är svårt att göra något åt. Aka, ska mejla min kompis om det imorgon så att någon annan får jobba lite med mina bekymmer~ ;)
//En ledsen hund.

San Fransiscobög~

Dagens inköp! Länge, länge har jag haft en plan på en rutig skjorta, så man blir en sådan där äkta San Fransiscobög. Fantastiskt! Den beiga är perfekt på sommaren eller under pullovers i höst.
//Emil.

Nattuggla

Fått en nattlampa i form av en uggla idag. Världens finaste lampa som kan hålla mig sällskap under sömnlösa nätter. Kanske kan den också uppta det lilla hål i mitt hjärta som tyvärr skapats, ugglor är väl grymma på att läka sår. En nattuggla hjälper en annan, sprider lite ljus liksom. Fint!
//Emil.
Ps. Finns det några bättre vänner än de som låter en gråta lite via sms och ger en en uggla när man behöver den som bäst? Ds.

Liv och skriv

Jag tror, eller rättare sagt så vet jag, att jag är en sådan där person som lätt känner mig understimulerad och uttråkad. Sommarlovet är ett faktum och livet borde därför vara soligt och glatt och helt bekymmerslöst, men istället känns det just nu ganska mörkt inuti mig. Ibland känner jag mig som en tickande klocka eller ett timglas där sandkornen sakta, men säkert rinner ifrån mig. Jag skulle inte kalla det åldersparanoia, men i mig finns det helt klart något som bara skriker på att få komma ut. Jag vill skriva en roman om helvetet med att vara ung, men så fort jag sätter mig vid tangentbordet för att börja så säger det bara stopp. Den största farhågan av alla är att skriva något som i slutendan bara blir ett enda långt tonårsdrabbel. Jag vill kunna leka med orden och forma dem på samma sätt som Eli Levén och Kristofer Folkhammar. Kunna vrida och vända och bända och tejpa ihop. Kanske är det därför jag vill bli copywriter, för att jag någonstans tror att ju mer man jobbar med text ju bättre blir man på att uttrycka sig via språket. Underbarn och genier är för mig bara en myt. Istället rör det sig om ambition, romantik (som i att romantisera saker) och vilja. Ett jäkla anamma helt enkelt!

Någon gång kommer jag kunna skapa orden så som jag vill ha dem och efter den dagen kommer böckerna sedan rinna ur mig som vatten ur en kran. Den dagen hoppas jag bara att jag är tillräckligt ung för att själv kunna njuta av känslan av total makt över livet och förmågan jag skapat. Jag vill vara en kreaktion helt skapad av mina egna ettiketter och som accessoarer vill jag bära kunskap och känslor. Livet och skrivandet är nog ett för mig...
//Emil.

Copywriter vs. KTH

Idag fick jag en snilleblixt att kanske, kanske är det copywriter jag borde bli? Då blir det inget KTH så drömmen om att springa runt iklädd en orange arbetardräckt med dussintals halva märken på blir då aldrig sann, dock så vill jag inte upprepa det fatala misstaget jag gjorde med gymnasiet, nämligen att jag på allvar hade en tro om att det skulle bli kul med ett klassammanhang. Fördelar måste alltså nu mätas mot nackdelar.

Som copywriter kommer man in i en mycket estetisk tilltalande värld. Oddsen där är större gällande att folk alltid är snyggt klädda och att vardagen just därför blir betydligt mer givande att titta på. Inom media finns det många snygga bögar och kunskapen för HBTQ är stor. Inom vetenskapssvängen så är det nog mycket delat i två läger. Vi har dels de utbildade regnbågspersonerna som vanligtvis även dem är snyggt klädda och sådär härligt nördiga. Dock så har vi också det andra lägret, nämligen de som är mer eller mindre stockkonservativa och därför inte har någon som helst förståelse för andra former av levnadssätt än det som tillhör det heterosexuella, vita, akademiska. (Jag vill dock på inga sätt försöka peka på att man som mediakaraktär har en hög förståelsekvot. Inom den världen finns det ju diverse andra normer som alla är stängda och hårda på sitt sätt, men där är förhållningssättet i alla fall lite enklare.) Inom copywriteryrket finns det även en hel del pengar i omlopp... Ja, jag har sönderromantiserat "Mad Men" och "500 days of Summer", men det gör mig lycklig och jag har faktiskt en fäbless för preppyness...
//Emil.

Ångrade mig

Istället för de förra bågarna får det bli dessa, de får mig att känna mig som en intellektuell författare som sitter på ett jazzcafé och röker handrullade Gauloise. Här i ett samtal med förlaget.

Vackert!

"Skulle någon ertappa oss så såg det ju bara ut som om vi just gjort mål." Världens finaste kort gjort av Jan Stenmark som jag köpte på Designtorget idag. Först var tanken att jag skulle ha kortet på väggen som en tavla, men nu är jag mer inne på att använda det som bokmärke för att på så sätt få se det dagligdags. Älskar det!
//Emil.

Som taget ur 30-talets Berlin~

Det blev paret till höger i mittenraden. Börjar nu förstå det där med att jag är min pappa upp i dagen...

Modebögen har kört sitt race~

Lyckades bränna 1824 kr på H&M idag, mycket lyckat dessutom!
Så nu är jag alltså en liten Stockholmsbög med guldbyxor och världens mest preppy stil i övrigt också! Fabtastiskt!! Älska att kläder verkligen gör mannen!
//Emil.

Måndagsshopping

Nu ska alltså "the Hooligan Driver" gå ut och shoppa upp sina presentkort på H&M för mycket pengar! :D Fett peppt! Givetvis så lovar jag att uppdatera med slutresultatet sedan~
//Emil.

ps. "Clothes don't make a man. But it's a good start!" ds.

Förhäxad av Foucault

Bra bok! Det är den jag fick av Banan i födelsedagspresent, helt fantastisk! Den handlar om en kille vars namn vi aldrig får veta som går på Cambridge och skriver en doktorsavhandling om författaren Paul Michel. Huvudpersonen är ihop med en minst sagt excentrisk tjej som får honom att åka till Frankrike och uppsöka författaren där han är inskriven på den psykiatriska avdelningen. Egentligen vill jag inte säga så mycket mer än så för då blir det hela en stor spoiler. Jag råder er alltså att läsa boken och jag avslutar med det som Hanna sa när hon gav mig boken, nämligen att det är en mäkta het scen mellan två män, vilket bara det ger en anledning till att läsa den!
//Emil.

Måsen och jag

Viktigt det där med matching! Rött på insida skjorta, röd fluga, rött på glasögonen. Röda byxor. Reservoarpenna i fickan och nyputsade finskor.
//Dandy-Emil.

Nedklottrad med ord som lovar framtidsro

Talesättet säger att man kan känna sig som ett oskrivet blad, själv känner jag mig som något fyllt av nedklottrade ord som talar om känslor, förhoppningar och fantasier. Jag är ett foster men ligger inte längre i någon mage. Jag har tusen känslor, men bara ett fåtal ord. Nu har jag i alla fall gjort mitt bästa och därför väljer jag att känna mig tillfredställd. Jag har ett helt sommarlov framför mig så helvetet kan faktiskt inte infinna sig fullt ut.
//Emil.

Trötthet och skrivande

Att vara trött och skriva är ingen bra combo. Att vara övertrött och skriva brev är verkligen ingen bra combo. Därför har jag idag endast hållit mig till min nya Moleskine och skrivit det privata, det personliga lämnar jag till piggare dagar.

Ibland förargar det mig att inte kunna skriva så bra som jag har för avsikt att göra. Olika sorters skrivkramp är något jag bloggat om många gånger så det är ingen nyhet att det ibland kan infinna sig. Ändå tar jag upp det gång på gång, i diverse olika bemärkelser. Jag är alldeles för trött för att kunna beskriva i ord allt jag har att säga, så jag lämnar det så för nu. Dock kan jag avsluta med att säga att min puls gick upp i 180 idag. Kanske berodde det på att jag är så trött, eller på det faktum att jag idag bestämde mig för något viktigt. Nu ska jag i alla fall sova på saken.

//Emil.

Myndig!!

Jag har haft en helt fantastisk 18års dag och blivit firad i plural! Coctailpartyt var hur trevligt som helst och efter det hängde ett härligt gäng kvar och drack bubbel och snackade skit. Bästa, bästa!

Som ni själva kan se på bilden så blev jag även firad på det mer materiella planet. Bilden nedan visat de allra flesta presenterna. Skriver en liten lista eftersom bilden kanske är något plottrig. (Sedan lär många saker presenteras mer ingående allt efter att jag använder dem och då med egna bilder.)
- En helt oslagbar fickplunta, fingerfoodringar och Jelly Beans av Eric och Mönni
- Boken Gentleman av Klas Östergren av Ewa (mycket spännande!)
- Japanskaboken Genki av päronen så nu får jag plugga hårt även i sommar
- Cider och fickpengar av Maria, perfekt för en sommarfylla
- Alfapet av päronen
- Gaypins och en patch med regnbågsflaggan av syster yster
- Svart militärbasker av Andrés, en med riktigt läderband!
- En grön reservoarpenna, en blomma och en fantastiskt fin anteckningsbok föreställande en karta av Johanna, känner mig väldigt bildad och djup
- En svart Moleskine av Eva och Jens, underbart!
- En nödfallstavla av Tobbe, bra att ha över sängen gissar jag ;)
- Manchetteknappar av Maria och Kalle, preppy, preppy, preppy dandy!!
- Presentkort på H&M av Lasse, Matilda, Emilia, Johan och Janne, asbra! (Jag vet vad jag kommer göra i helgen nu liksom.)
- Blommor av Tomme och Julia, så vackra!
- Boken Förhäxad av Foucault och en blomma och fint brev av Hanna Banan, den verkar asbra och att det är en het bögscen gör ju inte det hela sämre direkt~
- Praliner och ett helt fantastiskt örhänge av
Helena, så, så, så vackert! Fantastiskt att man kan göra så häftiga smycken! (Helena är guldsmed.)

Jag har även haft det så lyxigt att jag fått massvis av saker i förväg, såsom sprit av syrran, iPhone 4, kläder, högtalare till rullen och massa saker av päronen så jag är ett mycket bortskämt barn, minst sagt~

Tusen personer har grattat mig också, jag blir så glad, så glad, så glad! :DDDD
//Emil~

En lyckad dag!

Världens finaste Frank gav mig ett spännande kuvert som jag inte får öppna förrän imorgon! Han hjälpte mig också att välja en fluga som jag ska ha imorgon, den matchar mina glasögon och jag kommer helt enkelt göra succé som födelsedagsbarn!

Trans och trans och åter trans

Jag har varit glad och pepp hela dagen. Bakat scones, myst med Banan, kollat på en superbra film vid namn "Christopher and his kind" och sedan strosat ned på stan för att sedan gå hem igen. Familjen åt middag på balkongen och det tror jag på fullaste allvar inte att vi gjort sedan den dagen jag fyllde 14. Allt borde alltså vara toppen, men ändå har jag den där klumpen i magen som om något är fel. Och något är faktiskt fel... Min könsidentitet idag känns lite fel... Jag vill inte vara trans, jag vill vara född kille. Jag vill inte behöva titta mig i spegeln och känna att min svartvitrandiga top från American Apparel som jag funderat på att bära på min fest på onsdag ska göra mig för tjejig. Jag vill kunna se ut som en snygg bög och inte som en häftig heterotjej. Den här rädslan är ju egentligen verkligen bara korkad för på sistone passerar jag ju var och varannan dag. Som jag och Banan diskuterade idag så sitter könet verkligen bara på insidan för i och med att jag mer och mer är tydlig med vem jag är och vad jag vill med mig själv så säger folk pronomenet därefter. Klädstilen har ju liksom varit såhär ett tag, men det är först den sista månaden som random folk på stan faktiskt ser att jag är en dude. Dock så är jag ändå så rädd. Jag är rädd för att bli 18 för då måste jag börja visa leg och på IDt står det ett stereotypt tjejnamn och är en bild på mig i långt hår. Dock så går ju året fort och så fort jag slutar gymnasiet ändras namnet till Emil och IDt förnyas och folk i dörren till klubben tror jag faktiskt inte tittar så noga att de checkar den näst sista siffran i personnummret och gör de det så bryr jag mig ändå inte. Äsch, nu orkar jag inte älta det här mer! Jag är snart myndig och jag ska ha kul oavsätt vad, så skit i idioter och så håller jag mig till dem som accepterar mig. Punkt slut!
//Emil.

Shoppingfeber!!

Jobbigt läge när man egentligen vill köpa allt detta, fast enligt köplistan endast behöver nya kallingar för resten kan man vänta med tills Fran Sanskrisko i juli, hmm...

Sanden var varm mot huden och E grävde in tårna än djupare i sanden. Han hörde hur W suckade och log när han hörde honom smacka uttråkad med läpparna. De låg där tillsammans i det gassande solskenet och lyssnade till vinden som blåste och vågor som kluckade mot stranden. W hade även dragit med sig ett par högtalare som han sedan kopplat in sin iPhone i så de låg och lyssnade på något radioprogram om bögar under sekelskiftet och det hade kunnat varit ett mycket intressant och givande program om inte talarrösten varit så fruktansvärt seg. E tyckte dock att de hade det mycket bra när de låg där och kunde därför inte begära så mycket mer, men W var inte helt övertygad. Enligt honom var solen för varm och sanden för brännande. Havet lät stressande och var det inte även så att högtalarna faktiskt blivit lite rispiga i ljudet? W böjde huvudet bakåt och fick då syn på sin kille uppochned.

"Hej du. Hur går det?" E log och svarade lamt att han jobbade på brännan för fullt. "Hur länge tänkte du fortsätta med det projektet? Du är ju redan alldeles gyllene i huden och vi vill inte skaffa cancer."

"Är du uttråkad?" W suckade än djupare och vände sig i sanden av och till. Han förklarade därefter för E att det inte fanns något att göra och att det likväl kunde åka tillbaka in till city för här ute fanns det inget jobb eller någonting viktigt och båda kunde ju under den här veckan missa massvis av möjligheter till stora jobb. E visste att det inte var W som talade utan endast Ws behov av uppmärksamhet. Enda sedan den dag de först träffat varandra hade han förstått att samtidigt som W var van att stå vid sidan av andra så hade han alltid blivit sedd och älskad. Det var något de hade gemensamt. De var båda två två fullblodsegoister, den enda skillnaden var att W kunde dölja det bättre. Kanske var det därför som de passade så bra ihop, de visste alltid var de hade varandra och hade därför en trygghet i både sig själva och varandra. E kände hur han fick fjärilar i magen när han tänkte på vilken bra matchning de var för varandra för samtidigt som de båda var ego så var de också mycket rädda om människor runtomkring dem. Kärleken var mer rotad än något annat och det var just det som gjorde att de kunde leva som de levde.

"Babe, du vet att vi är en töntig kärleksnovell all over nu."

"Äsch, jag ser oss hellre på film, fatta mina armar gentemot din bränna, hett!"

E skrattade till och W vände sig över och gav honom en kyss på kinden.

Sanden kändes varm mot huden och tårna var fortfarande nergrävda. Ljudet hördes av vind och vågor, men radion hade tystnat. Istället kunde man om man var varsam lyssna till två mäns dova skratt och ljudet av långa ögonfransar som slogs mot kinder. Sommaren var mer påtaglig nu än någonsin.

(Något töntigt bara, men by the way så kommer bilden från filmen Christopher and his Kind som jag just fått ned på datorn, den lär vara fantastiskt!)

Tåg och funkis

Igår skulle jag egentligen deltagat i en paneldebatt i Göteborg som berörde ämnet funktionsskillnader, tillgänglighet och normen kring att alla är funktionsfullkomliga. Panelen var en del av HBTQ-festivalen och det är helt klart väldigt tråkigt att jag missade den. Varför missade jag den då? Jo, för att tåget jag åkte dit i på förmiddagen hakade sig ur sitt spår. Värmen hade gjort att spåren svullnat och därför kajkade hela maskineriet. Det hela slutade alltså med att alla ombord fick evakueras till ett tåg som hämtade upp de andra och jag blev alltså överburen av tre starka män, en syster och en Johanna. Kaos! Men av något ont så kommer det alltid något gott: Jag passerade för alla konduktörer! Fantastiko Emilio! :D

Angående panelen så kommer det alltid fler tåg. *värdeklös humor (nu ännu sämre), I know~

I ett annat inlägg snart framöver tänkte jag skriva om varför jag inte tycker man bör säga crip, men det tar vi sedan.
//Emil.

ps. Missade marschen för tillgänglighet idag, nästa år kanske! ds.

göttis

Nerverna är ett påtagligt bekymmer. I natt somnade jag först runt halv sex på morgonen och det var ett kaos i mitt lilla huvud. Ännu bankar hjärtat fort, men när jag pratar om det så känns det bättre. Det är bara lite mycket just nu, men i helgen kommer jag nog ha lugnat ner mig och blivit till mitt vanliga jag igen.

För att fokusera på något annat än mina allt igenom svaga nerver så har jag varit mycket på promenad. Idag unnade jag mig till och med en milkshake med svartvinbärssmak. Livet alltså!