Ibland så är livet lite som att hänga upphängd i rep (tänk typ BDSM som bilden här intill), fast utan att ha en aning om hur man ska komma ned. (Det vill säga helt utan stoppord.) Idag är jag inte alls deppig eller så, så menar egentligen inte att skriva någonting sorgligt och deprimerande utan snarare så är det här mera tänkt att fungera som en enkel iaktagelse över hur världen egentligen fungerar, typ. Det är ju exempelvis en väldigt obehaglig situation när en annan människa ensam kan få en annan människa att helt tappa fotfästet. (Syftar verkligen inte på kärlek nu.) Typ att man helt måste börja om och bygga upp en grund att stå på igen, bara för att den man trodde man hade inte visade sig vara tillräckligt stabil. Givetvis är sådana situationer alltid väldigt hemska, inte minst på grund av den besvikelse man upplever både över sig själv och personen/situationen i fråga. Dock tror jag ändå att man kan lära sig en hel del på att vara med om sådana saker lite då och då i livet (bara det inte är allt för ofta så att man inte blir helt sönder och trasig som människa på köpet). Allt som är jobbigt gör en som person starkare vilket gör att man nästa gång kanske kan ta det hela lite lättare. Jag säger inte att man ska utsätta sig själv för jobbiga saker bara för att det är nyttigt att härdas, men däremot så ska man försöka se motgångar för vad de är, nämligen ett litet helvete att ta sig igenom, men ändå fullt möjligt att faktiskt komma förbi. För att återknyta lite till mig själv så tror jag att jag sakta men säkert börjar hissas ner mot marken nu, om än jäkligt långsamt. Någonstans där bak i mitt bakhuvud så finns det ett stoppord och jag tror att det inte är jättelångt kvar tills jag hittat det.
//Emil.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar