Plugga hela natten, plugga hela dan'

Idag har jag varit livegen då mitt gymnasium fått för sig att tvinga mig att hänga med mina läroböcker. Taskigt, men sant. Dock blir det ändring på detta ohållbara beteendemönster snarast, så bättre bloggar utlovas inom kort! Puss!

Gandalfs visdomsord

Jahopp, den här veckan är det ganska fullt upp... Ni som känner mig vet att jag inte är så bra på det där med 'fullt upp'. Jag är en av de mest rastlösa personerna på denna planet, men jag är jäkligt dåligt på att ha precis allt planerat också. I alla fall om det innebär att jag måste plugga typ tio ämnen samtidigt varav minst åtta är mer eller mindre ointressanta...(!) Dock har jag kanske hittat ett botemedel på detta: Femtio koppar kaffe! Minst! På rad, allra helst! :DDD Kaffe är min nya bästa kompis för min mage brukar alltid tjorva sig som attans då jag har tidiga mornar och hjärnan fylld till brädden av skolgrejs, men då gör kaffe sitt underverk!

Vad vill jag då säga med detta inlägg egentligen? Jo, att koffein är min bästa grej någonsin och då i kaffeform istället för Coca Cola form. (Även om Cola varit en sann följeslagare under hela mitt liv hittills också, men femton liter av den läsken över ett tangentbord då man hetspluggar känns sådär, därav kaffet.)

Jag vill bli underhållen jag! Om någon känner sig manad att typ ge mig tio bakelser och femtiotvå fina meddelanden för att dra mig från mitt uppsatsskrivande så skulle jag bli mer en pepp~ *pik-pik-pik*

Ska blogga roligare imorgon! Lovar! (Liiiite roligt meme var det väl ändå, or?)

Enneagrammet - Iakttagaren

Svaret på ett psyktest jag just gjort via Illustrerad Vetenskap:

Iakttagaren

•Du är uppmärksam, observant, insiktsfull och nyfiken. Du har förmågan att koncentrera dig och komma på lösningar på komplicerade problemställningar. Du är uppfinningsrik, innovativ och självständig men försjunker ofta så djupt i dina tankar att du förlorar kontakten med omvärlden.
•Du har potential att bli en visionär pionjär, som är långt före din tid.
•Du är den intellektuella, koncentrerade typen: insiktsfull, nyskapande, tyst och isolerad.
•Du är rädd för att bli oanvändbar och otillräcklig.
•Du strävar efter att vara duktig och kompetent.
•Du drivs av en önskan om att tillägna dig kunskap, förstå omvärlden och ha svar på allt.
•I regel tänker du genom saker och ting ordentligt, innan du företar dig något. Du vill lära dig nya saker, och du utmanar de traditionella sätten att göra saker på och utvecklar själv nya tekniker och metoder. Du är ofta mer upptagen av dina tankar än av världen omkring dig, och du drar dig ofta undan för att fördjupa dig i funderingar. Du kan bli så fokuserad på din tankevärld att du tar avstånd från människor omkring dig för att de stör dig. Emellanåt antar du medvetet extrema synpunkter för att hålla distans till andra, och det kan göra dig provocerande och svår att umgås med.
•När allting fungerar som det skall är du extremt uppmärksam, insiktsfull och visionär. Du är nyfiken, alltid på alerten, och inget undgår din uppmärksamhet, så andra uppfattar dig som lite udda och gåtfull. Du bygger upp en omfattande kännedom om allting som intresserar dig, och du blir ofta specialist inom ett område där du kan bidra med nya, originella tankar.
•När världen vänder sig mot dig blir du ofta excentrisk och en misstrogen ensamvarg, som stöter bort andra människor. Du blir besatt av dina tankar, och de utvecklas till skrämmande och hotfulla vrångbilder, som ständigt förföljer dig. Du löper risk att utveckla psykoser eller schizofrena drag.
•Niels Bohr och Bill Gates är typiska iakttagare

Stämmer ganska bra ju~

Hopp på hjul

Detta inlägg innehåller spoilers från säsong 3, episod 10 av Glee.

Artie! (Alltid denna Artie.) Igår svämmade mitt hjärta nästan över lite av lycka till denne fantastiska människa, Artie Abrams. Han är helt och klart den grymmaste karaktären någonsin som får mig att helt vilja skrika av glädje och hopp för mänskligheten. Jupp, jag må vara galen, men det är helt sant!

Vad har han gjort nu då som är så in i helsike fantastiskt? Jo förstår ni, Glee har än en gång behandlat ämnet fördommar på ett lyckat vis! I Glee så finns det en karaktär som har Downs. Hon har varit med en hel del och på så sätt kan man ju tycka att ämnet berörts en hel del, men saken blev först på allvar sådär ordentligt då serien lät Becky bli kär. Och i vem blir bruden kär i om inte Artie? Jag trodde först detta skulle göra mig irriterad, som om att alla funkisar måste vara ihop, men tvärtom tycker jag skilldringen av deras kärlek var väldigt fin. Eller Beckys kärlek, Arties vänskap. Hela Glee-club säger åt honom att inte leda henne vidare, att det är taskigt att han får henne att tro att han är intresserad. De uttrycker också åsikter som påvisar att han skulle umgås med Becky av sympati, som om det vore någonslags välgörenhet. Det är dock inte alls på det sättet som jag läser in situationen. Till en början så kanske han inte riktigt vet hur han ska bete sig mot henne, men ju mer de hänger ju mer känner Artie igen sig i Beckys situation. De har ju givetvis helt olika funktionsnedsättningar, helt olika liv, men det finns ändå vissa stora likheter dem emellan: båda utsätts dagligdags för hagel av fördommar, utanförskap och puckade människor. Artie umgås alltså inte alls med Becky av någonslags välgörenhet, nej tvärtom så går han ut och käkar middag med henne för hennes person.

Episoden avslutas med att han säger till henne att han inte är intresserad, men det har ju inte att göra med något annat än att han faktiskt bara inte är det. Becky och Artie är de minst fördomsfulla karaktärerna (åtminstone gällande detta) och det gör mig så glad varje gång jag ser honom att då få inse att det finns några vettiga människor därute som skriver manus innehållande personer med funktionsnedsättning. En liten, liten bit på vägen mot ett bättre samhälle, förhoppningsvis.

HP-humor

 Om Harry hade en 'iPhonus'.

 Emo! -cutcutcutcutcut-

 Student och lärare, klassikern med Snarry också!

 MATRIIIIIIIIIIX!!!!!!!!!!!!! (Need to say more?)

 Indiehipsters à la Södermalm.

Min favvo. (Undra varför... -hoost-)

.

Okej, lite emoness coming up:

Jag var mer eller mindre övertygad om att jag var pepp nu. Att jag skulle kunna gå ut gymnasiet med i princip full närvaro under vårterminen. Jag tänkte att torsdagar och fredagar i alla fall skulle vara 100% på närvarolistan eftersom att jag har filosofi, men jag mådde så jävla dåligt imorse att det inte fanns en tillstymmelse till sannolikhet att det skulle fungera. Och det värsta av allt är att det troligtvis är psykiskt!

Nu sitter jag alltså vid min blogg och emoskriver, som en annan emofjortis. Finnemang, verkligen! Jag hatar när man inte ens klarar av att ta sig till andra filosofilektionen, det är verkligen hemskt! Förra läsåret kunde jag ju inte ta mig till min sista japanskalektion och innan det pallade jag inte min första kultur- och idéhistoria. Det är så absurt när man inte fixar ens de roligaste sakerna med de allra bästa av lärare. Jag vill bara dra ett täcke över huvudet och försvinna bort i min grotta av ingenting för en liten stund, för att sedan komma tillbaka alldeles laddat och återställd. Men återställd från vadå? Jag har ju till och med börjat uppleva gymnasiet som uthärdligt såhär i slutet. Luncherna är ju inte ens tragiska längre, så vart sjutton kommer detta ifrån? Åh, jag vill bara bli 25, nu, nu, nu, nu, NU!!!! Fan.

ps. På sistone har jag upplevt något så klyschigt som igenkännande i många andra människor och saker runt omkring mig, men detta är ännu på listan över saker att hitta i andra. Hmm... ds.

Einstein vs Stephen Hawking -Epic Rap Battles of History #7

ROLIGASTE HUMORN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! "There are 10 000000 000000 000000 000000 000000 000000 000000 particels in the universe that we can observe, your mum took the ugly ones and put them into one nerd."

Dåliga val

Åh, ångesten över att under de senaste dagarna fått inse mer och mer hur fruktansvärt dum i huvudet man var för att man valde sam-sam-design på gymnasiet istället för natur-natur. Helvetes jävla skit fan! Allt jag vill nu är ju att jobba inom det vetenskapliga, men det känns liksom som om jag lite har bränt mina broar nu... Eller det är ju att ta i ganska så kraftigt med tanke på att ett flertal människor kommer på först efteråt vad de borde läst och gjort, men tanken på att min gymnasietid hade kunnat varit betydligt mycket roligare om jag gått natur är ju minst sagt bitter. Åh, idiotiska, idiotiska Emm!!! Och är det inte alltid jag som säger att man aldrig ska ångra sina val och så vidare? Dumhuvud är vad jag är

Ansiktet - Äckligt

Är den ironisk så är den ganska rolig, men är den det inte blir jag mörkrädd...

Vardagsgnabb

Det är alla de små sakerna som gör skoldagarna något sånär uthärdliga. Typ som det faktum att jag idag på håltimmen fick en bit mjölkchoklad av min mattant samt att jag tillsammans med Anna lyckades hitta ett grupprum som var alldeles tyst och isolerat. Har jag räknat rätt så är det bara cirka. 75 skoldagar kvar på min gymnasietid nu. Alltså cirka 15 måndag kvar. Cirka 30 alldeles för långa håltimmar. Det går att ta sig igenom, mer eller mindre i all fall. Fight!

Hubots!

I ett tidigare inlägg har jag talat om en TV-serie som just börjat sändas på SVT vid namn "Äkta Människor". De första två episoderna sändes igår. Den är precis så bra som jag hoppades på och hela jag är helt spidad över det faktum att det kommer vara åtta episoder till under de kommande söndagarna. Peppt!

Som vanligt så faller jag mest för birollerna samt för det vardagliga (precis som att jag i Harry Potter föredrar alla Hogwartsscener framför alla äventyrsgrejor). Jag bryr mig alltså inte speciellt mycket om de fria hubotarna och deras "kamp" alls, utan istället lägger jag mitt fokus på tanken över att ha en egen hubot och om det är något positivt eller negativt. Jag trodde att jag, som efter filmen AI med mera, skulle säga att jag inte alls vill ha en hubot för egna ändamål, men igår kom jag på andra tankar. Det slog mig att jag mer än gärna skulle testa att ha hubots som assistenter, för let's face it: det skulle ju vara hur praktiskt som helst och jag skulle bara behöva max två stycken! En i reserv liksom, då jag kan tänka mig att jag skulle skicka dem på kontinuerliga checkar mer eller mindre hela tiden för att vara på den säkra sidan om att allt fungerar som det ska. En annan sak som vore spännande med hubotar är att jag mycket väl kan se framför mig hur nördar skulle samlas och hitta uppdateringar och jämföra prestanda och så vidare. Då skulle ju alla hubotar vara fett peppa på det också, så det skulle vara ett enda stort nördgäng! Hälften av kött och blod och andra hälften av sladdar, kablar och kopplingar. Jag gillart!!

En till positiv grej om serien: Alla som spelar hubots är mer än välgjorda! Jag är mäkta imponerad!!

My Week With Marilyn' Theatrical Trailer

Idag var jag och Ewa på bio. Vi såg "My Week With Marilyn", en film som jag varit väldigt pepp på sedan ett bra tag tillbaka. Dock var det med besvikelse som jag lämnade biosalongen då filmen inte alls levde upp till mina höga förväntningar. Ewa var inte helt övertygad om Eddie Redmayn som huvudrollsinnehavare. Jag tyckte inte så värst illa om honom dock, men det kan också bero på det faktum att han var något av ett gingerkid med fräknar och slips. (Jupp, jag är lättköpt.) Däremot är det flera andra jag är avigt inställd till. Dessa flera är närmare bestämt två personer: Michelle Williams och Emma Watson. Williams brukar jag tycka mycket om, hon är ju jättebra i "But I'm a Cheerleader" och "Brokeback Mountain" till exempel. Dock tycker jag inte att hon levde upp till att porträttera Monroe då hon inte riktigt lyckades övertyga mig om de tvära kasten mellan att vara helt nere på botten till att befinna sig högst upp på toppen. Emma Watson är för min del ett kapitel för sig. Hon är helt enkelt inte en av mina favoritskådisar, milt uttryckt.

Nepp, den här filmen får ingen tiopoängare!

Svartvitrandiga sängkläder.

Det finns inget så frustrerande som att inte kunna sova. Framförallt inte då man är trött och mår lite småilla samtidigt. Det är ungefär vid sådana tidpunkter som jag får lust att mörda mer eller mindre hela mänskligheten. Artister för att deras annars helt perfekta musik nu visar sig vara icke-sovvänlig, brevbäraren för att den har en anledning att vara uppe och ränna och härliga människor för att de inte är här och goar in sig i min säng med mig tills dess att jag kraschar. Min filosofibok stör mig också lite då den var otymplig att läsa i sängen. Tur att man har en iPhone och en blogg att spy lite galla över då istället.

Döda!!!

Högre studier, here I come~

Är man nörd om man går in på stora Akademiebokhandeln och hypar loss inombords över åsynen av all facklitteratur? Troligtvis. Är man ännu mer nörd om man håller på att fullkomligt förgås av längtan till att börja plugga på universitetet/högskolan bara för att man tycker det verkar så kul att intensivplugga till tentor? Alldeles säkert.

Då är jag alldeles säkert en nörd för ungefär så kände jag då jag gick med Rita till bokhandeln idag. Man skulle ju kunna önska att dessa känslor gick att föra över till mina nu pågående gymnasiestudier, men så lätt ska vi givetvis inte göra saker och ting. Istället väntar jag nu med stor nyfikenhet och förväntan in den kommande höstterminen för om det går som jag vill så blir det JAPANSKA PÅ STOCKHOLMS UNIVERSITET!!!!!! YATTAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!

So, what do you do with a dead chemist? Barium, of course!!!

[Durarara Opening - Uragiri no Yuuyake]

Just kollat klart på en anime med Rita! Fantastisk! Tur att man har två specials kvar! Shinra-sensei, sukidesuyo!

Filosofi A

Idag började jag läsa filosofi (A-kursen, förvisso) och med risk för att låta som en helt galen pluggistönt så kan jag säga att jag verkligen, verkligen diggar det!! Det är nästan, silly enough, som att något hänt idag inom mig (något har verkligen hänt inom mig, men det har inte bara med en uppstart av en skolkurs att göra, utan det platsar snarare i en något större kontext). Jag älskar hur jag kan sitta i mer än två timmar i veckan resten av den här terminen och lyssna till saker som jag verkligen anser viktigt. Min spontana känsla är nu att det verkligen är detta jag borde syssla med i livet. Först flytande japanska, sedan filosofi och sedan, slutligen, eventuellt något på KTH!

Vår kurslitteratur är kass, kan jag redan konstatera, men läraren är helt genialiskt fantastisk så det väger liksom upp det hela tusen gånger om. Jag ska försöka att hålla kvar vid känslan av det här resten av min gymnasietid nu. Försöka att under den andra lektionen på torsdagar samt den sista på fredagar att alltid gå in i min egna lilla bubbla av Sokrates, Aristoteles, Platon, Sartre, resten av grabbarna grabbsen och Emm!

Denna bloggpost blev mest bara svammel, men åh, vad mitt liv börjar te sig fint nu! Äntligen! Det finns några namn som i allra högsta grad har med det att göra också, men då jag nu är 18 och inte 14 så tänker jag faktiskt skippa att nämna dem här på det öppna internet. Lite ska få vara mitt egna också~ Nu ska jag därför istället återgå till min filosofibok samt min handskrift. Katjing!

ps. Hade först inte tänkt att skriva det här, men kan inte låta bli att i alla fall nämna det i förbifarten: Jag fick världens positivaste kommentar av min filosofilärare!!! Tro mig när jag säger att jag blev glad, gladare, gladast av det!! ds.

Mugi-chan

För bara någon dag sedan, alldeles nyss alltså, så pratade jag om animen K-On! här på bloggen. Jag skulle vilja ägna den serien ännu ett inlägg, för nu när min kunskap är några episoder rikare på den fronten så har jag fått veta en mycket spännande grej: Mugi-chan (keyboardspelaren) är lesbisk!

Så som jag vet att jag tidigare sagt så är K-On! en väldigt känd anime som har en stor publik, speciellt bland tonårstjejer, världen över och då främst i Japan (såklart). Av den anledningen så är det ju extra bra att det finns en brud som gillar brudar bland huvudkaraktärerna. Skilldringen av det är även det över förväntan då skaparna inte valt att göra det alldeles obvious eller helt överdrivet, utan istället väntat med den informationen tills en bit in i säsong ett för att sedan fortsätta på precis som vanligt. (Hela animen är ganska så homoerotisk i min mening, men å andra sidan kan man ju då fråga sig vilken anime som i sådana fall inte skulle klassas som det.) Jag blir alldeles till mig över sådana här grejer, det ger mig liksom hopp om världen en gång för alla! Yes!

Mera till nörderigarderoben!

Åh, dessa fina T-shirt-tryck! Älskar speciellt den med TV-spel aka. faraos typ! Och tänk bara att få dricka sitt morgonkaffe som om det vore mana, jupp, jag hade gillart!

K-On och deras symbaler

Igår var jag ganska trött på kvällen samt att jag var lite nojjig över risken att få ett migränanfall så jag orkade inte göra något avancerat. Därför valde jag att sätta mig och chilla framför några episoder av K-On!. K-On! är en anime som riktar sig till högstadie/gymnasietjejer. Den handlar om fyra tjejer som skapar ett band och animen har kommit att inspirera många unga till att börja spela instrument. Det kanske inte är den smartaste eller djupaste animen i stan', men den är underhållande och så är det en sak som jag som dotter till en slagverkare lagt märke till: alla märken på instrumenten som tjejerna spelar på syns tydligt i bild! Min pappa jobbar för Zildjian, ett välkänt märke för symbaler. Tror ni att han blev glad eller vad då jag printscreenade bilden som endast visade instrumentet ifråga. Jag tror inte det dröjde mer än en halv minut innan farsan och jag satt djupt försjunkna i research över hela serien för att kunna mejla information om detta till Zildjianbossen nummer ett. Pappa är övertygad om att de inte har en aning om reklamen som den här serien gör för dem. För Zildjian som företag är det ju hur bra som helst med en produktplacering i en anime som fått tusentals av tonårstjejer i Japan att börja spela. Detta borde man ju kunna dra hur långt som helst, tänker jag genast då jag och farsan på en gång igår lyckades hitta en video på youtube där en tjej spelar på en Zildjian "K" till musik från K-On!. Ballt!

Artificial Intelligence

En väldigt bra film som lämnar en rätt så stor magklump efter sig.

De första tjugo minuterna var allt jag kunde tänka "Oj, WOW! Sådant här älskar ju jag! Denna film kommer jag lätt se en sisådär 120miljardersgånger, på ett ungefär.". Sedan gick det väl någon timme tills det jag insåg att jag inte kommer klara av att se om filmen på en ganska lång stund. Den är alldeles för hjärtskärande för det.

Filmen är ganska gammal (2001) och handlar om en framtid då människan lyckats skapa robotar som har förmågan att känna känslor. Så kallade "Meckas". Dessa robotar börjar skapas för alla möjliga endamål. Sex, substitut för biologiska barn, barnflickor, brevbärare med mera. Visst låter det ganska spännande? Jag som har ett odödligt intresse för hela cyborg-grejen också, dessa passar mig som handen i handsken.

Precis som alla andra historier med detta tema så spelar den här filmen mycket med ens etiska uppfattning om skapandet av artificiell intelligens. Är det okej att göra robotar som människosubstitut? Är det etiskt försvarbart egentligen? Det fina med berättelser av det här slaget är inte bara det faktum att det får en att tänka till i långa stunder efteråt utan det är också att man ser hur enkelt det faktiskt är att via vetenskapen skapa stora problem. Det börjar kanske oskyldigt med en väldigt avancerad leksaksnallebjörn, men kommer sedan att utvecklas till en människokopia. Obehagligt. Obehagligt men väldigt, väldigt spännande. GAAAAH, vad jag längtar efter premiären av "Äkta Människor" på SVT om en vecka!!!

Giftasdags

Fick en inbjudan till finaste Marie och Peters bröllop i maj! Peppt!! Så glad över det, det kommer bli toppenkul!

En grej som inte är fullt lika roligt är att jag har sömnproblem nu för tiden. Den här veckan har jag somnat runt sex-tiden tre gånger. Det värsta med det år ju att det inte går att göra något åt saken heller, hur mycket jag än vill. Tror att det är vädret och det faktum att jag är lite sjuk. (Inte i huvudet alltså.) Aja, allt man får göra är att behålla alla sömnlösa nätter i sin minnesbank för att sedan kunna nyttja som framtida alster till mitt skrivande.

//Emm.

En het i elrulle

Det finns för få karaktärer i rullstol i filmer. Att ta sig fram på fyra hjul istället för två ben av kött och blod är defintivt underskattat såväl i litteraturen som i filmer. Nu när jag tänker efter så är de allra flesta karaktärer i rullstol jävligt tråkiga också. Så tråkiga att man inte pallar att ge dem en ärlig chans. Som tur är finns det ändå vissa undantag...

Artie ur Glee kanske ni flesta vet är en av mina stora kärlekar. Men då kan jag berätta att han var inte min första rullstolsburna gullegrisar. Nope, det fanns faktiskt en före honom. Rufus Shinra!

Rufus är VD i Shinra Company och kör en eldriver rulle. (Man hör alltså då han är på väg in i ett rum så det blir som en förvarning på hans halvonda jag, SMEXIGT!!) Han har två livvakter (assar i min mening) som består av två muskulösa män (en är het) med ganska små hjärnor. "Host-g-host-ay!" Fint! Han är också ashet (svårt att se under filten, men det är sant!) och smart nått så in i helvete! Peppt!

Jupp, det är nog honom jag ska va den 22:a april på min klass studentskiva då det är tema film. I like!

Äkta människor snart i SVT

Jag gissar att detta är reklamen i den äkta TV-serien som ska komma att visas på SVT i nästa vecka. (Alltså har de förmodligen gjort en reklam av en reklam.)

Denna serie vid namn "Äkta människor" handlar om en framtid där man i Sverige börjat kunna köpa robotar för hemmabruk. De ser alltså ut som människor och har ett känslospektra och så vidare, men egentligen så är de inget annat än avancerade datorer. Något som garanterat kommer falla mig i smaken alltså. (Inte nog med en bra story så verkar ju serien ha en väldigt tilltalande estetik också, det blir bara bättre och bättre detta.) Jag älskar verkligen cyborg-grejen och som elvaåring (innan jag upptäckte Ai Yazawa alltså) så var "Chobits" min allra bästa manga och anime. Den handlar nämligen även den om detta fenomen. (Alltså ett scenario av att människor börjar köpa männskliga robotar.)

Jag jobbar hårt på min otaku/nörd-status jag~

Persona 4 Opening + Lyrics

Jag säger bara en sak: Persona 4!!! Just nu är jag uppe i något över sex speltimmar. Inte så jättemycket med tanke på att jag började spela i torsdags, men hade alla timmar av dem jag dött på och spelat om räknats så hade siffran säkerligen varit högre.

Spelet går ut på att genom sina relationer till andra människor lyckas levla sina personas så att man kan döda bossar och ha sig. Jag märker att det var ett tag sedan sist jag spelade mycket TV-spel för jag är helt ur gängorna när det gäller vilken magi som tar ut vilken och hur man bör tänka till sparandet av SP och så vidare.

Persona 4:as berättelse sträcker sig över ett år med starten den elfte april 2011 så min plan är att ha kört ut spelet i mars/april så att man är klar då spelet är klart. (Ballt om man lyckades tajma dag också!)

Jag upptäckte mitt gamla nörderi igårnatt då jag inte kunde somna och kom på mig själv med att sitta och räkna upp diverse Final Fantasy-karaktärer. Jag blev alldeles varm i magen då jag återigen fick Kadajs namn på huvudet, men det faktum att jag inte kunde komma ihåg alla namn på FF IX:s karaktärer gjorde mig smått galen. (Att komma ihåg namn har aldrig varit min starka sida, men ändå.) Efter lite googling idag så kan jag nu dem alla. Amarant var en av mina kärlekar som trettonåring. Likaså Kuja. Jag ville vara en blandning av Garnet och Eiko och vara kompis med ett gäng moogles. Vivi var ball, men Zidane, Steiner och Freya lyckades aldrig riktigt inponera på mig, konstigt nog...

Spännande, det där med TV-spel!

T-shirt med tryck

Min nya modegrej är att T-shirts med tryck. Somliga av er kanske rynkar på näsan nu och menar att det är såååå 2008, men i nördvärden går roliga tryck aldrig ur tiden. Dessa är några av alla de tryck jag skulle vilja ha!

Svansjön

Efter att ha kommit hem då man sett "Svansjön" på Dansens Hus vet man inte riktigt vad man ska ta sig till. Dansarna var så otroligt skickliga och den omgjorda varianten av storyn var även den magnifik. Att göra klassiska berättelser i ny tappning är något jag verkligen tilltalas av. För några år sedan gick "Djungelboken" fast där djungeln var i form av Sergelstorg och det var disco och droger och sex som gällde. Detsamma gäller den här tappningen av "Svansjön". Svanarna tas i form som prostituerade och trollkarlen är deras pimp. Hela inledningsscenen spelas upp som att trollkarlen sms:ar tjejerna och ger dem tid och plats för jobb. Man blir tagen från scratch och är väldigt lättillgängligt i historien, samtidigt som den såklart efterlämnar något av en bitter känsla då historien inte direkt går att kalla sockersöt. Kan man sin "Svansjön" så vet man ju att det kommer gå åt pipan för både Odette och prinsen, men ändå är det jobbigt då det händer. Som vanligt måste ju jag alltid favorisera skurken i allt så trollkarlen blev min favorit på mindre än en mikrosekund. Ond, snygg och allmänt läskig. I like. (Tur att jag är en teoretiker och ateist utan dess like, annars tror jag min karma legat på minussidan för länge sedan.)

Nästa år går det att se "Svansjön" på Dansens Hus igen, missa den inte då!! (Om det faller sig så att ni tar er fram på fyra hjul som jag så bör ni dock vara på det klara med att anpassningen kanske inte är den ultimata, så bråka med dem lite innan.)

Pippi~

Jaha, då var man rödhårig igen. (Tycker nog att färgen blev något mer subtil på bilderna trots allt, kanske inte vad som var meningen, men fint ändå.) Det känns som om det är någon slags hårfärgsboom nu, så det var lika bra att hänga på, tänkte jag~

Färgen är inte alls särskilt dyr och hår att köpa på mer eller mindre alla rockaffärer. Peppt!

Syntax error

Igår blev det inte mycket till uppdatering på den här sidan. Om det hade berott på att jag blivit bortrövad av utomjordingar och kommit tillbaka till detta jordeliv med mitt nya namn "Ailien-san" så hade jag ju haft jättemycket spännande att skriva om, men så kul ska vi inte ha det. Dock kan jag tycka att det är ganska skönt att en kidnappning via UFO är något som är ganska skönt att slippa, jag gjorde ju liksom massvis av andra spännande saker igår istället!

Jag och Rita hade en riktigt nörderiafton igår kväll! Vi körde dels lite TV-spel och tittade dels på anime, bästabästa alltså. Det vi först bestämde oss för att sätta tänderna (eller händerna kanske snarare) i var "Kingdom Hearts" (ettan). För dem som inte vet så är det en crossover mellan Disney och Squaresoft. (Final Fantasy och alla Disneyklassiker har alltså gått ihop och tillsammans skapat TV-spel för Playstation 2.) Jag började köra det då jag var tretton, eller något i den stilen, men då lyckades jag aldrig ta mig förbi första bossen på grund av en bugg i spelet. Denna gång var jag därför beredd på att det skulle vara busenkelt alltihop, men med min otur så var det även en bugg i Ritas spel så precis efter bossen försvann bilden. Sicken otur. Istället började vi alltså spela "Persona 4", men mer om det i ett annat inlägg.

Vi kollade på två animes igår, nämligen "Vampire Knight" (som förövrigt är ett skämt på grund av all dålig story och fanservice) och "HOTD" (High School of the Dead). Den sistnämnda var en väldigt "snubbig" anime (nu snackar vi inte att alla huvudpersoner är killar, utan att den riktas till den stereotypa japanska, sexuellt frustrerade, tonårskillen då hela animen är fylld till brädden av hoppande bröst och panchira (panty shots - inzoomning under kjolen på alla tjejer)), men om man kan garva åt saken och himla med ögonen så är den faktiskt ganska kul. Givetvis är jag all in för politik där inte detta sker, men vissa serier är redan producerade och jag tror att ett gått skatt förlänger livet. (Till mitt försvar: jag garvar inte med dem utan åt dem, producenterna alltså.)

Jupp, jag är en otaku. (Vilket bevisas av att jag och Rita drog till "Colorez" - en T-shirtaffär, och SF-bokhandeln idag, samt till Rock Zone. Emm, you're sort of back on track!)

Apelsinpuss!

Idag har jag köpt ett läppstift på Åhléns. Ett orange sådant, ett à la Mad Men 60-tal. Det heter "Cream Coral" och somliga ogillart medan andra gillar skarpt. Retro-vintage är alltid fint, enligt min mening. Jag tänker mig att jag nu kan vara en sådan där preppy tönt med ett bländande leende som är lite snett vilket gör det hela originellt. Fint va?!?!
(Färgerna på bilderna är något missvisande...)

2004 tills i fjol

 2004-2005: Jag gillade rock, O'boy och att skriva detaljerade planer på de mest explicita lönnmorden jag kunde komma på.

 2006: Jag sjöng mest hela tiden tack vare AF och fick för mig att läppglans kunde vara en bra grej.

 2007: Jag gick runt och småskrek fraser på japanska och gjorde allt för att vara en lolita i seefukuinspirerade kläder.

 2008: Jag kunde aldrig hitta rätt i klädträsket, men jordgubbar var ett säkert kort i alla fall (tillsammans med japanska pojkband).

 2009: Jag ville bli en yuribrud som var femme, började lite smått med queerteori också.

 2010: Jeffree Star blev min nya idol och jag började sluta gräva ned mig i nörderiet lika mycket. (Även om det inte synts på bilderna innan så har jag under alla ovansående år varit kär i allt från fantasylitteratur till biologi.)

2011: Något vilse inombords kanske, men jäklar vad preppy utombords!

2012: Planen är att hålla i 2011 lite till, men att få tillbaka peppigheten från 2004/2005. Kom igen katten, det svänger ju!