En person i ett rum i ett hus

Jag låser upp med min gammaldagsa nyckel. Innanför ytterdörren vilar ännu en. Denna är genomskinlig, säkrad med koslås. 5-4-7-8-9-2-1-0. Fingrarna slår av ren vana. Innomhus. Av med skor och jacka. Ett par nyputsade brogues står prydligt på skostället. Jag ropar ditt namn samtidigt som jag går in i huset. Inget svar. Jag öppnar en ny dörr, går nedåt. Skyndar mig. Ju närmare jag kommer rummet, ju starkare blir lukten av kemikalier. Innan jag går in tar jag en titt på vår whiteboard utanför. Med grönt har du textat "2ktg, 5.7mg, imorgon: 12:00". Jag ler och känner en svag antydan till rynka uppstå mellan mina båda ögonbryn. Ingen förstår dina förkortningar förutom du.

När jag öppnat dörren möts jag av en tung dimma. Jag hostar till och slås av förvåning över att du inte gör detsamma. Egentligen borde jag inte vara förvånad, du märker aldrig petitesser som kopplar dig till ett så kallat "vanligt" liv. Jag går in mot dig. "Skyddsglasögon, vänster sida." Jag råkar vända mig mot höger, får därför lov att sno ett varv. Hittar det jag letar efter och tar på mig dem. Tar i samma veva en vit rock. Blir glad när jag märker att den är för stor eftersom det betyder att du bär min. Blir ännu gladare då jag kommer närmare och ser det gula bandet på insida krage mot det vita. Kramar din axel med min hand och säger hej. Inget svar. Skjuter upp glasögonen mot näsan, lutar mig framåt. Ser endast något kokande, puttrande, nästintill kväkande till ljudet. Lukten är här ännu fränare, men den till trots lyckas jag uppfatta din doft. Tar en stol, sätter mig nära. Iakttar dig i ditt arbete. Du ser insjunken ut, koncentrerad, bestämt, lysten. Jag märker inte förrän efteråt att jag bitit mig i läppen och brustit upp i ett litet leende. Gör då mitt bästa för att återigen se seriös och allvarlig ut. Då jag först kom in i huset denna eftermiddag hade jag känt mig avslagen och trött, men nu var min energinivå åter på spinn. Jag sträcker mig efter en rörig pappersbunt och ögnar igenom allt handskrivet. Får en bild av vad du håller på med.

Och så plötsligt...

"Klart." Du reser dig, jag hinner inte agera. Tittar bara förvånat efter dig då du stänger av strömmen till din apparatur och sedan lämnar rummet. Sedan kan jag inte låta bli att nöjt skratta till. Du avslutar alltid allt med ordet klart. Oavsätt om du ätit middag, sett ut en film eller just haft sex. Allt är alltid klart, annars kan det inte avslutas.

Nu reser jag mig och går efter dig. Nu i förhoppning om att få höra svaret.