Lycklig!

Castro! Det finaste, bästa och mest fantastiska hittills! Berättar mer sedan, nu ska jag fortsätta uppleva San Francisco!
//Emil.

Jordgubbskompott!

Idag har jag helt landat i San Francisco och det är fantastiskt! Vi ska åka till Castro snart och jag kommer garanterat dö lite då. Just nu håller jag på att ta mitt dagliga intag av Starbucks, minst en kaffe per dag annars blir det bökigt. :P

Igår ägnades större delen av dagen åt bilresa på Highway one, häftigt värre! Idag ska det bögas!
//Emil.
(Igår var det en hel del jordgubbar också, som ni kan se~)

Pismo Beach

Imorgon bär det vidare på Highway one, nu till San Fransisco. (Inatt och igår natt sover vi på Pismo Beach, vilket är typ halvvägs.) Idag har det varit en lugn dag med en del shopping och annat. (Allt, förutom en viss Ritas artonårspresent, får ni se när jag är i Sverige igen.) Till min egna förvåning har jag till och med lyckats spendera några dollar på "Victoria's Sectets", dock knappast på en bh (då jag inte har några direkta planer på att börja drag:a) utan på en glitterspray så att man kan spexa lite på någon bögbar eller något i den stilen, haha~

Här i USA dricker jag lemonad mest hela tiden, gärna med annan smak än just citron. Hittills är det jordgubb, hallon och kiwi som testats och förhoppningsvis blir det flera!

Sova nu så man pallar bilresan imorgon, puss~
//Emil.

Santa Monica

Igår var det dags för Santa Monica Beach, så vi masade runt där i några timmar och hade det allmänt härligt. (Långa strandpromenader gör susen när man behöver tänka över en massa saker.)

Efter stranden drog vi in till några affärsgator där jag hittade världens bästa pullover på Urban Outfiters samt världens snyggaste kille på samma ställe. Han (plus en annan gullebög) var sedan på Starbucks när vi drog dit och drack kaffe sedan. Mycket koffein blir det på resan!

Idag ska vi vidare till Pismo Beach, det vill säga halvvägs till Fran San Skrisko via Highway One. Håll i hatten, nu kör vi roadtrip!

//Emil.

ps. Jag vill börja fota mer, men visst har jag lite skillz med kameran nu också, så jag är väl inte ämnad att vara en värdelös fotograf heller? ds.

Harry Potter-nostalgin

För någon vecka sedan nu så hade den allra sista Harry Potter-filmen premiär. Det är fan sicko!! Jag tillhör ju det gänget som helt och hållet vuxit upp med pojken med de runda glasögonen och ärret i pannan, så nu när allt är över blir det ju lite som värsta symbolen för slutet på en era, en era vid namn min barndom typ. Jag skulle kunna älta detta i århundraden, men istället väljer jag att se det från den ljusa sidan, nämligen att HP alltid kommer vara förknippat med tusentals minnen.

För er som känner mig bra så vet ni kanske redan att jag tillhör en av de där få människorna på jorden som tycker filmerna är bättre än böckerna. (Nu kommer jag väl bli mördad av någon från Norrköpingstrakten om han läser detta, oops!) Dock kanske jag får äta upp mina ord snart för jag har ju börjat läsa om alla på pocket nu och tycker faktiskt dem är riktigt trevliga. Dock så har jag ju aldrig påstått att det är något fel på berättelsen i sig utan istället så har snarare tvekat till Rowlings sätt att snacka om unga, men, men, vi får se vad jag säger om några böcker. Både ettan och tvåan är med mig här i USA, mer hinner jag väl knappast läsa.
//Emil.
(Ett förinställt inlägg, för i USA bloggar jag nog inte så mycket.)

L.A.

Nu sitter jag och hänger lite på hotellrummet i L.A., väldigt lyxigt må jag säga.

Igår var vi på Universal Studios och åt på Panda Inn (världens godaste soppa) samt upplevde världens härligaste land. (Att blogga från en mobil om USA känns väldigt fattigt, för mig är ju liksom detta hemma och jag vill ju därför såklart återge allt in i minsta detalj, men tålamodet för det är något lidande.) Jag shoppade lite också, men allt sådant visar jag när jag är i Stockholm igen. På kvällen åt vi middag med vänner till familjen: Emil och Celeste. Emil har spelat musiken till allt ifrån Tim Burtons filmer, gjort knäppet i Familjen Adams och mer därtill. De bor vid Andy Garcia och några ur Desperate Housewifes osv så det var lite spännande för en svennebanan liksom. Båda två är helt underbara människor och vi träffades sist för 7 år sedan så att få se dem igen var fantastiskt!

//Emil.

Fixat lite rutor va -

Älskar spelet "The Sims" och att man där har värsta möjligheterna till att försköna sig själv något så kopiöst! Här är min version av Emil Åstrand, fantastiskt så säg! Stoooora feta läppar (sant), glasögonorm (sant), gingerkid och värsta flyen (inte helt sanningsenligt, men kunde varit sant), kindben - käkben - allmänt bögsnygg (njaaa, men där får man fan tänja lite). Jag hade kunnat satt upp en bild på min sim i badbyxor för att yttligare påvisa det där med att det är ganska lätt att tänja på sanningar, men jag väljer att lämna den delen lite sådär i halvmörker. Simmen är i varje fall härligt soltannad och har magrutor, men för att det ändå ska kunna vara jag så är han smaaaaal, smalare, smalast typ. (Och nej, magrutorna kommer inte aaalls fram mera om simmens fettlager är lägre, inte alls!! *visslar en oskyldigt söt liten sång*)

Att spela Sims har blivit lite som ett ledighetsnöje, jag gör det typ aldrig i stan, men typ jämt på landet och det blir liksom lite som beviset för att jag egentligen inte har något som är fett vettigt och viktigt att göra istället. Fint!

//Emil.

(Detta är skrivet i förväg då jag är i USA när det här postas och därför inte kanske kommer ha en så hög uppdateringskvot nu.)

The United States of America

I min värld är klockan halv tre på eftermiddagen, det är fredag. Jag befinner mig för tillfället i Chicago, tog precis tåget in från Rosemont. Här är det gratis internet så då passar man ju liksom på att uppdatera lite. (Sitter på ett Starbucks.)

Igår åktes det buisness (älskar lyxen med att ha en pappa som reser mycket) och när vi kom fram blev det mycket chill samt lite bad. (Måste ju faktiskt påpeka att jag först sportsimmade i poolen och sedan softade i jacuzzin, nytta först, nöje sedan.) Efter en ganska trött middag så gick alla förutom jag och pappa och lade sig. Vi gick istället ut på en promenad.

Idag är vi nog alla lite som slagna hjältar, så det är softa som gäller. Den här uppdateringen är mest för att visa att jag lever och har hälsan (och lite för att skryta, moahahahhaa ;P), mer kommer i framtiden.
Puss alla glada!
//Emil.

Äventyr!

Nu är jag på väg!!!!!!! USA here I come, livet på en räkmacka. Först blir det Chicago, sedan flyg till LA, därefter Highway one till San Francisco och sedan slutligen Chicago igen. Livet!
//Emil.

Skön text varav mamma uttryckte att det var mig de sköng om, haha~

Med rytmiskt vaggande höfter,
Vi gossar gör vår entré,
Vår byx har press,
Vår vrist nobless,
Å vår hållning är något blasé.
Vår blick ger trötta små löften,
Åt Sturegatans publik,
Men varför tystnar plötsligt,
Vaktparadens mässingsmusik.
Jo, där kommer ju en gosse,
Med en byxa som är rakknivvass,
Mockaskorna har han på sej,
Och hans hobby är att dansa jazz.
Han är smal och smärt som vidjan,
Han ler I mjugg,
Han har skärp om lilla midjan,
I pannan lugg.
Han och andra söta gossar,
Som har tusch på sina ögonlock,
På sitt lilla bakverk frossar,
Sen på Royal vid five o'clock.
Han på höga klackar trippar,
Som jazzexpert,
Och I små synkoper vippar,
Hans lilla stjärt.
Jag läste I gamla romaner,
Som är så tråkiga så,
Att mannakraft,
Man fordom haft,
Och en brynja av plåt tog man på.
Usch, du talar om dåtidens vanor,
Om jungfruns strävan till häst,
Men nutidsmänskan har gått framåt,
När vi nutidsmänskor har fest.
Jo, där kommer ju en gosse,
Med en byxa som är rakknivvass,
Mockaskorna har han på sej
Och hans hobby är att dansa jazz.
Han är smal och smärt som vidjan,
Han ler I mjugg,
Han har skärp om lilla midjan,
I pannan lugg.
Han och andra söta gossar,
Som har tusch på sina ögonlock,
På sitt lilla bakverk frossar,
Sen på Royal vid five o'clock.
Han på höga klackar trippar,
Som jazzexpert,
Och I små synkoper vippar,
Hans lilla stjärt.
Och I små synkoper vippar,
Hans lilla stjärt.
Wäh!

SommarPolly på en båt~

Hur lycklig blir man inte på en skala när ens mamma kommer in i båthytten med hur mycket Sommar Polly som helst! Jag och pappa är i himmelriket!
//Emil.

Mera pussel~

Jag har på sistone blivit lite som tokig i att lägga pussel, det blir som att rensa huvudet från alla tankar eftersom allt man kan fokusera på är att hitta exakt rätt bit av de tusen som går att välja på. Tydligen är inte jag den enda med det här intresset utan min (förövrigt helt störda) app till pojkvän på mobilen säger detsamma även han. Ballt!
//Emil.

God mun

Vemhar sagt att alla snubbar måste ha torra läppar? Om en kille mot förmodan har något på läpparna så bör det vara av en smaklös och jäkligt tråkig (en så kallad "manlig") sort. Jag struntar blankt i detta och köper istället som en annan femåring sex lipsyl med roliga smaker. Det bästa av allt är att mina läppar nu smakar gott 24/7! Lipsyls med roliga smaker är lite bland det bästa jag vet. Jag samlar typ på dem, men många har nu tagit slut. Det är i alla fall sex nya i min samling nu, mina läppar har en god sommar framför sig~
//Emil.
Ps. En liten anektot: Den första killen jag kysste smakade jordgubbslipsyl, haha~ Ds.

Man kallade honom lampa för han var inget ljus

Ett ljushuvud i arbete, bokstavligt talat...

Ett framtidsporträtt

Att växa handlar om att utvecklas och att utvecklas handlar om att våga förändras. Betoningen bör prångt ligga på ordet "våga" eftersom att ibland sker förändringar helt oundvikligt och även om det då kanske blir en utveckling av situationen ifråga så behöver det definitivt inte betyda att den enskilda individen utvecklas nämnvärt. Det där med utveckling har alltid intresserat mig. Att tänka i framtid blir lite som ett ljussken i den bitvis gråa vardagen så därför har jag redan vid 18års ålder en ganska klar bild över hur mitt liv ska komma att te sig.
För att jag sitter på landet och inte har något annat för mig så tänkte jag skriva lite som en (troligen ganska romantiserad) bild av hur jag kanske kan komma att se ut rent fysiskt när jag är sisådär en 10 år äldre än vad jag är nu:

Jag kommer ha rödblont hår med fly och mest hela tiden kommer jag ha en fräknig hud som är gyllenbrun till färgen för att resa utomlands till varmare breddgrader för att skriva några kritikerrosade kapitel till mitt snart släppta mästerverk ska aldrig vara främmande för min del. Jag kommer troligtvis oftast vara ganska slätrakad, men med undantag för en stiligt ansad mustasch som ibland får infinna sig över överläppen. Jag är alltid välfixad med rouge, välmanykerade naglar och smakfullt ifyllda ögonbryn. Jag är en ung man i sitt esse, helt enkelt! Kläderna är givetvis därefter. Jag har prydligt knutna slipsar, scarfsar och flugor och jag har alltid välstrukna skjortor och byxben. Alla mina viktiga papper bär jag i en svart eller mörkbrun skinnportfölj och de fulländade dokumenten finns på min lövtunna Mac, eller någon annan classy sak. På vintrarna bär jag pälskantad jacka i klassisk skärning och boots i skinn. Överlag så är jag jäkligt gentlemannamässig med god fason och en nära relation till familj, vänner och möjligen partner/partners. Allt detta ser man på utsidan och hade jag varit gående så hade jag antagligen gissat att jag höll på med golf, men i och med rullen är det mer troligt att jag sitter i baren på golfklubben och dricker dry martinis. Oliverna sparar jag till assistenterna~
//Emil.
Ps. Vilket jäkla flyt man kommer ha! :D Ds.

500 pusselbitar

Lyckan när man klarat lägga ett 500 bitars pussel med motiv av Roslin! Jupp, jag jobbar på min identitet som gammal farbror.
//Emil.

Slöa dagar

Den mesta av tiden här på landet går åt till att läsa, jobba på den pågående boken jag håller på att skriva, samt göra sitt yttersta för att anta något som går att kalla en gyllene färg. Det sistnämnda är det svåraste helt klart eftersom jag antingen finner vädret för varmt eller för kallt plus att mitt ursprungsläge inte är det bästa: jag är ljus med en del röda pigment plus att jag har fräkniga anlag, därav min pågående hummerfärg.

För er som är nyfikna så går boken ganska bra nu. Skrivkramp är inte min ständiga följeslagare och när jag läser om delar av det jag själv skrivit så finner jag det faktiskt ganska bra. Att vara nöjd med det man själv presterar är otroligt viktigt! Min egen satta deadline då den ska vara klar är den 16:e december, då har jag jullovet på mig att jobba igenom den och kan sedan börja leta förlag. Sista året på gymnasiet kommer alltså mest vara skrivande för min del, bra!

En annan grej jag gör här på landet är att jag tittar en del på serien "Queer as Folk". Det finns mycket jag kan säga om den, men det räcker nog med att förklara att om en episod är 44 minuter så är minst 27 av dem bestående av sex. Alltså kanske inte det mest intellektuella jag sett, men helt klart roande under slöa dagar.

Det får bli allt för nu. Puss!
//Emil.

Förrgår i serieversion

Nu är jag ju på landet så blogguppdateringen blir ju något lidande. (Internet är typ mer eller mindre icke-existerande här...) Här är i alla fall min tisdag i serieform.
//Emil.

Åt helsike med mallar för hur man bögar bäst!

Så bögig som jag är så satt jag och kollade på ett gammalt Tyra Bank Show-avsnitt som handlade om gays som inte gillar att vara gay. Lite missvisande i och med att programmet har som tema att det ska handla om bögar som hatar bögar, vilket jag har svårt att säga att någon av dessa tre killar verkar hålla med om, men hur som helst! Det jag såg fick mig att tänka efter lite, för en av killarna hade nämligen (som i så många andra amerikanska program) fått hjälp att typ komma in i en "gay livsstil", det vill säga träffa andra gays och helt enkelt på den vägen acceptera sig själv mer. Det som jag alltså kom att tänka på när jag såg detta var att så, så många verkar känna sig så extremt obekväma med att leva utifrån de stereotyper som det finns gällande HBTQ. Det är som om det inte är okej att vara bög om man inte gillar mode eller åtminstone vill ha en "äkta man" i sängen på fredag. Jag har pratat med personer som påstår att de måste byta intressen för att på så sätt bli mer bögiga och att de måste lära sig att tycka om att shoppa och hålla på med ansiktsbehandlingar, för det är ju det bögar gör. Jag har träffat transkillar som prångt ska börja älska fotboll och flator som endast kan läsa böcker med någon slags politisk innebörd för att de inte annars är riktiga flator. Dessa stereotyper över hur diverse människor bör vara knäcker ju folk och sågar individer jäms med fotknölarna. What about it!

Egentligen är jag verkligen inte någon att prata om det där med stereotyper, det har ni som läst min blogg ett tag, eller träffat mig IRL, säkert redan listat ut. Jag jobbar ideligen på ganska duktigt med att uppfylla punkt efter punkt på hur man ska vara som fjollbög/ungdom som tror den har diverse talanger med mera, med mera. Jag tjatar alltid om hur jag vill "göra saker fullt ut" och hur "viktigt det är att böga runt" och annat sådant där vidrigt tjafs. Heck, se bara på vad jag började det har inlägget med! "Så bögig som jag är---", vadå, kan bara bögar och straighta brudar se på Tyra Banks? (Typ! (Skämt åsido.)) Som flata läste jag nästan bara feministisk facklitteratur med fokus på genus, nu har jag som bög smällt en hel del romantiska gayböcker med någon flamboyant snubbe i huvudrollen. Trots allt detta som bakgrund så vill jag ändå säga att jag inte alls är för ett beteende där man gör sitt allt för att passa in i en stereotyp som påstås vara det mest lämpade sättet att leva som fjollbög/björn/butch/femme/tomboy/osv. trots att man inte alls gillar det. Nu kommer jag säga något som är otroligt uttjatat, men i det här fallet väldigt, väldigt sant: Följ ditt hjärta!

Vi tar mig som exempel! När jag var lesbisk så gjorde jag typ allt som jag hade fått för mig att en lesbisk skulle göra. Jag gick med i Ung Vänster, jag läste feministisk facklitteratur, jag dyrkade Le Tigre, jag hade diverse maraton över The L Word och jag köpte mig ett par kängor. Hur länge höll det? Från det att jag lade ner att vara en femme och skulle gå över till tomboy så blev jag ju trans över en natt och mellanperioden som intergender blev väl typ sisådär en åtta månader eller något. (Med detta inte sagt att intergender är en mellanperiod eller att vara lesbisk är ljug, det var bara för mig det låg till på det sättet.) Jag gillar The L Word, kängor är fint, Le Tigre och facklitteratur om feminism är väl kanske liiiiite uttjatade, men det händer väl att jag kan uppskatta det också, absolut. Dock så är jag inte på något sätt lesbisk länge, den identiteten höll inte för mig. Jag älskar många flator, fantastiska underbara brudar som jag inte under några omständigheter alls vill sluta hänga med, men jag är inte alls en av dem nu för tiden. Istället har jag, efter jäkligt mycket jobb tyvärr (mycket mindre än vissa jag hört talas om, vilket alltid varit en tröst, om än en sorglig sådan), äntligen hittat mig själv. Den jag är är en transboi som är bög på typ heltid (tjejer var tyvärr aldrig riktigt min kopp av te på något annat sätt än som väldigt goda vänner, tror jag) och som älskar att shoppa, titta på kärlekskomedier med killexkilletema, dricka söta drinkar, sitta på café och dricka smaksatt latte och läsa diverse homoerotiska modemagasin och liknande. Jag tycker många av de där stereotypt bögiga grejerna är ganska härliga och jag tänker i princip alltid "Ser jag ut som en flamboyant liten pojke nu? Skulle jag kunna vara som tagen ur en bok om backstage från operan från 1889? Fattar folk att jag är något som ser ut som en nidbild av en näpen gaykille, eller ska jag bättra på rouget ännu lite mer?", men skillnaden är att jag trivs med det och därför är det helt okej. Trivs man inte så ska man inte leva så, då ska man bara kunna chilla och leva som gay - eller vad man nu är - utan att behöva uppfylla massa töntiga påhittade kriterier. Bort med kravet på att uppfylla en mall! (Men låt för all del mallen vara kvar så att jag har något att utgå efter!! (Skämt åsido. Eller?)

//Emil.

När jag är trettiotre...

Om sisådär en femton år kommer jag jobba på en stor reklambyrå. Jag kommer vara en högt uppsatt copywriter samt en erkänd författare. Jag kommer vara en person med prestige eftersom jag kommer lyckats åstadkomma en hel del. Det är inte mer än rätt med tanke på att jag också kommer slitit mig blodig.

Det är mer eller mindre alltid det här mina framtidsplaner innebär. Att jag ska ha kämpat, kämpat, kämpat. Jobbat, jobbat, jobbat. Slitit, slitit, slitit. Och till sist nå fram till det där målet. Målet innebär dock inte mindre slit, men helt klart en roligare vardag. Jag kommer om femton år vara trettiotre år gammal. Trettiotre år och skitsnygg och helt fantastiskt lycklig. Att jag är snygg och lycklig beror framförallt på det faktum att jag har landat i mig själv. Jag har börjat på testo långt, långt innan så att jag talar med en mörk stämma och allt som oftast är i behov av att raka mig kommer vara vardagsmat sedan en lång tid tillbaka. Snygga kläder, god mat, intressanta människor, allt detta kommer vara det som mitt vardagliga liv består av. Tacka Emil för att du kommer fixa det här till dig själv! Tack Emil för att du om exakt femton år kommer sitta i din takvåning vid Mariatorget på din balkong och i upprullade skjortärmar förtära en banan. (Ej menat som något snuskigt, jag syftar endast på bilden.) Halvvägs in i frukten kommer du ta ett djupt andetag och tänka "Shit, jag klarade det! Jag kom hit och jag är ännu påväg framåt, nu bara mindre brådskande eftersom att jag är totalt nöjd med min livssituation. Bra jobbat Emil, way to go!" Så kommer jag tänka och sedan kommer jag ta en djup sipp av den champagnen som står bredvid mig och sedan kommer jag gå in i lägenheten igen, in i mitt arbetsrum, och sätta mig och fortsätta skriva på min tredje bok.

//Emil.

Om mitt liv vore en serie...

Ja, vad skulle hända då...?

Gingerkid

Idag kör jag på den där lite sailor-inspirerade preppy-looken. Jag tänker mig att det är ungefär såhär jag skulle sätt ut om jag hade levt på 50-/60-talet. En sådan där ung pojkspoling som hänger i hamnen på sommarlovet och äter glass och tittar på alla sjömän i uniformer. En sådan där person vars glass alltid har lite för mycket strössel som topping, men vadå, det blir ju i färgerna av en regnbåge plus att det är sött och gott! En sådan där kille som dricker en Shirley Temple för det är så fint med paraplyt och coctailbäret. En Emil fast på 50-/60-talet helt enkelt!
//Emil.

Facket "Människa" platsar inte för en konstnär

När jag gör saker så vill jag alltid göra dem fullt ut. Jag vill köra på rätt spår redan från början och jag hatar alla former av sega startsträckor. I och med att jag är såhär som person så har jag testat mig på en hel del stilar, man hinner ju liksom med en del när man kör så intensivt som jag ändå gjort. Jag har varit värsta lolitan, jag har varit punkare, hårdrockare, Johnny's-fan, emo och ett hip-hop-kid. Jag gillar förändringar eftersom jag utan dem har svårt att utvecklas och utveckling är det enda sättet att ta sig framåt. Nu känner jag dock att jag kört fast lite... Eller kört fast kanske är att ta i, men jag har helt klart saktat in farten och skulle mer än gärna få en spark i baken så att jag kommer igång igen. Grejen är nämligen den att med alla de stilar jag haft innan så har det varit väldigt enkelt att leva utefter en matchande livsstil. Jag har alltid haft lätt att hitta böcker, tidningar, filmer och musik som matchat precis det jag vill vara. Nu är det dock lite klurigare för det finns ingen direkt tidning som funkar till det jag gillar in i minsta detalj och böcker går att hitta, men det krävs lite ambition och vetskap bakom letandet. Detsamma gäller musiken och filmerna och även kläderna. Jag älskar att uppfylla stereotyper, men nu börjar det bli klurigt då det mer och mer känns som om jag dras emellan massvis av olika nidbilder hela tiden. Vissa dagar är jag en typisk nörd, medan jag andra kan gå att ta för värsta indie-kiddot som hänger på café String mest hela tiden. Hur ska jag hitta ett bra fack att sätta mig själv i? Ett fack som rymmer alla delar av mig, men som ändå kan hjälpa till att forma lite i kanterna. Kanske menar vissa att jag bara borde chilla med det här och helt enkelt placera mig i facket vid namn "Människa", men då måste jag göra er besvikna för det där är något som är alldeles för tråkigt för mig. Jag är trots allt en konstnär och konstnärer skapar tills den dagen de dör. Mitt största konstnärliga arbete kommer för alltid vara skapandet av min egna person, skrivandet kommer först på andraplats. Så är det och så kommer det alltid förbli.
//Emil.

Ung och lite eländig

Jag vet inte hur många gånger jag har tjatat om det här, hur många gånger jag formulerat den här känslan genom olika sorters ordval och med hjälp av diverse olika exempel. Det jag vill formulera är missnöjet i att vara där jag är just nu och inte kunna göra ett skit åt saken. Hela tiden, för varje liten glad grej som händer, så tror jag att det ska bli bättre. Jag tror att jag ska få smaka på den där framtiden som jag längtar så mycket efter. Kärlek, hopp, tilltro och kreativitet. Allt detta jag så gärna vill få utlopp över, allt jag vill uppleva: se, höra, smaka, vidröra. Någongång kommer jag sitta där och vara nöjd. Jag kommer vara copywriter och publicerad författare, jag kommer ha pengar, partner och ett spännande sexliv. Jag kommer få strunta i snön och för tryckande sommardagar. Livet kommer föralltid vara så som det är när det är som bäst. Det är att vara ung som suger, och inte levandet i sig. Jag måste göra skillnad på nutid och framtid. Framtid är det där lyckliga, fina som komma skall, nutid är skiten som snart kommer vara dåtid. Och vad är då dåtid? Jo, dåtid är det som man i nutiden ibland tittar tillbaka till, men som man i framitden helt kommer ha glömt bort. Så är det, så kommer det vara, så har det varit. Nutid, framtid, dåtid, allt i en logisk följetong.
//Emil.

Ordlek och självpresentation

Den första ordleken är en presentation av mig själv, resten tycker jag bara är fint.