Bollungar och huvudfotingar

En höstdag idag. Höst, men ändå sol och ganska varmt i luften.

Jag var klädd lite som "ett gult, fallet löv som landat i en djup, dunkel vattenpöl" för att citera min och Adams tweets från tidigare idag. Kändes ändå fint att gå runt i stickad tröja och nya, upprullade byxor o senapsgult och mössa och grejor. Bra outfit!

"Hej, här ligger jag på golvet. En riktig glasögonorm är jag också, det plus att gult är fult och alla vuxna alltid tvingar mig att bära mössa så att jag inte ska frysa om mina öronen.
(Även om jag inte har några...)" - En liten hälsning från huvudfotingen.

Om mössan: Är det inte helt fantastiskt när man köper en mössa på pojkavdelningen så att den blir alldeles sådär liten och myssöt. Känns lite som om man är en skolpojke från 70-talet typ. I like! (En sådan där som kastar boll på skolgården på rasterna, en bollunge alltså.)

//Emil.

En öronlob vid en tumme eller tvärtom

Drömmer någonstans om en lägenhet med dig. En lägenhet, ett hus, ett eget boende. Drömmer någonstans om ett liv med dig. Liv och död och delande av levebröd. Drömmer någonstans om att få kyssa dig. På nacke, på hals, ja, lite överallt. Drömmer någonstans om sex med dig. Ett ganska rått sådant så vi får leva.

Vill vakna upp intill dig. Sniffa i din nacke, dela täcke. Vill somna intill dig. En tumme vid min örlob. Vill bli lite biten av dig. Så som man blir biten av väder och vind. Vill leva vardag med dig. För att få vardag att bli äventyr.

Drömmer du om det med mig? Är det samma sak som du vill?

Hoppas, hoppas, hoppas. (För i så fall blir jag glad, lite sådär på riktigt, riktigt. I själen, på riktigt. Pepp?)

Ordorgasmen

Ordorgasmen lär ju vara den bästa typen av mänsklig tillfredsställelse. Den är fan bättre än alla fysiska orgasmer och allt sådant, man får ju liksom snacka skit, känna sig smart, bli lite halvt beundrad (av sig själv mestadels då) och vara pepp i allmänhet.

Vad är då en ordorgasm? (Frågar kanske vissa läsare sig nu.) Jo, det är när du sitter och snackar om något riktigt, riktigt kvasiintellektuellt och sedan lyckas klämma ur dig något som enligt dig är en allmängiltig sanning och sedan, efteråt, så känner du dig typ helt lycklig för att du sade så många smarta saker. Ämnen som du använder dig av för att uppnå en ordorgasm (det vill säga när du intellektrunkar, so to speak) är allting som du kan ordbajsa så mycket som möjligt till, exempelvis ämnen så som filosofi, psykologi, människors beteende i allmänhet, konst/konstuttryck, litteraturhistoria, och så vidare. Det enda viktiga att komma ihåg: Använd dig av låååååånga ord som är så komplicerade och akademiska som möjligt (typ att slänga sig med ord som "empirisk", "kontroversiell" (gällande allt som inte börjar med namnet av en svårtydd filosof) och "världsdanande" (det vill säga ha inte koll på att det heter nydanande utan blanda vokabulär hej vilt) är rena rama vibratorn i det här sammanhanget).

Nackdelen med intellektrunk är att man oftast bör vara åtminstone två personer, fördelen är att det inte märks om du just kom då du alltid kan bortförklara det med annat (du är ju så intellektuell!). Det finns dock väldigt många likheter mellan intellektuellt runkande och fysiskt runkande. För att nämna ett exempel så blir man ofta jäkligt pepp undertiden och blir rödmosig efteråt. Testa vetja!

//Emil.

Veni, vidi, vici - Volvi!

Veni - Jag kom.

Vidi - Jag såg.

Vici - Jag segrade.

Volvi - Rullande.

Jag kom, jag såg, jag segrade - rullande.

Veni, om och om och om igen, i många bemärkelser.

Vidi, dig skratta, dig le, dig bli allvarlig och stelna.

Vici, när jag fattade vad jag kände, när jag formulerade och när du instämde med mitt påstående.

Volvi - det säger sig självt.

Låt oss komma, låt oss se, låt oss segra. Om det finns en Gud eller annan makt så ska jag be lite, annars ska jag bara fortsätta formulera en framtidsutopi för att till sist se den bli verklighet. Du tror, jag hoppas mest, men det räcker ofta långt det också.

//Emil.

Ett regn

Vatten innanför kläder och skor, tyg som klibbar mot hud. Händer och tår börjar långsamt förfrysa, även om jag rör dem frenetiskt för att behålla värmen. Jag hoppar upp och ned och kniper ihop ögonen, anstränger jag mig riktigt envist så kan jag nästan intala mig själv att det är vår och att jag hoppar i vattenpölar och är fem år och alldeles lycklig rakt igenom. Ögonen kniper jag ihop ännu hårdare, bitter mig i läppen tills det börjar smärta och bulta. Slutar. Aldrig. Hoppa. Hoppar vidare. Plask, plask, plask, hoppa, hoppa, hoppa.

I mitt huvud:
Jag är torr och varm, det är april. Sitter hemma iklädd mjukisar och har en kopp varm choklad mellan händerna. Smuttar på drycken och knaprar på kakan jag har till. Fyller mun och näsa av varma, mysiga smakaromer. Är ledig och fri. En fågel kvittrar till lite utanför fönstret, den vill bara säga hej. Jag ler tillbaka och den blinkar till mig. Skickar iväg en liten näbbpuss, bara sådär. Jag behöver inte öppna fönstret, den tar dörren om den vill mig något mera.

I verkligheten:
Vatten som fortsätter rinna, snart är jag genomdränkt. Vägrar öppna ögonen, kniper istället igen dem så hårt att jag börjar se stjärnor. Ljuden kan jag inte stänga ute, de tränger in som nålar i mina hörselgångar. Ljud av bilar och regndroppar som slår mot asfalt. Känns som hagel. Snart är jag död. Snart, snart, snart kommer alla bära svart. Jag vill vara död. Hellre död än levande begravd. Levande begravd för att du aldrig dök upp, aldrig kom hit. För att du låter mig begravas, totalt grävas ned, i ett regn som aldrig slutar ösa. Genomblöt och helt trasig, som en ledsen hund i dåligt väder, har jag nu gått ned på huk. Jag vill ännu inte vända hem, ännu inte erkänna att jag blivit dissad. Tårar börjar rinna, men jag märker det knappt då det redan runnit litervis med vattendroppar längs med mina kinder samt att underläppen darrat ett bra tag nu. Jag märker inte att jag gråter förrän jag inser att det bara är där tårarna faller som jag fortsätter bli nedblötad.

Något har stoppat regnet och hade det inte varit för skuggan runt om mig så hade jag trott att en kupol plötsligt rest sig som en sköld kring min person. Jag vänder huvudet uppåt och där står du, hållandes ett paraply. Du sträcker ut din vänstra hand och jag greppar den med min högra. Och så helt plötsligt står vi där, öga mot öga. Det regnar även ur dina ögon. Ett stilla porlande, men hos mig är det uppehåll. Du har grävt upp mig ur jorden och öppnat min kista. Jag är inte längre levande begravd utan jag dog, men återuppstod. Tack.

Socially Awkward Penguin

Ibland känner man igen sig lite för mycket i störda saker... Oops!
//Emil.

Pumpa och blodomlopp

Det börjar bli mörkt redan tidigt nu. Mörkret faller på och faller gör även många peppkänslor. Förut älskade jag hösten, men nu vill jag bara mest till L.A. och sitta på ett Starbucks och dricka en tall kaffe med grädde och sedan gå in på Urban Outfitters som ligger precis i närheten och köpa en kamera och sedan ta hipstriga bilder och prata poesi och filosofi med fint folk.

Istället sitter jag i en lägenhet i Stockholm i slutet av oktober och pluggar naturkunskap. Oinspirerande läge.

Livet!
//Emil

Usch

Ibland blir man lite rädd... Lite rädd för att verka handikappad eller lat. Lite rädd för att gå igenom ett helt liv och aldrig hitta något riktigt fint och konkret utan alltid valsa runt i något slags intet och därför alltid behöva ha någon konstig form av magont. Jag vill bara ligga på en säng och kyssa den där någon. Låta våra händer röra vid varandras bröst och mage och sedan fortsätta därifrån eller bara ta det lugnt och andas in varandras schampo. Jag vill att det ska bli den personens torra läppar mot mina, men det har jag ju velat i flera, flera år nu. Skönt att det snart är november.
//Emm

Mitt alldeles egna godisäpple!

 Idag tog jag äntligen tag i mig själv och gick och köpte något jag tjatat om så länge, så länge. En ukulele!! Här är kartongen, visst är den helt underbar bara den?!

 Färgen heter "Candy Apple Red" och jag kopplar direkt till snövit. Bara det liksom!

 Syrran var med när jag öppnade den så hon fick också beskåda det vackra underverket. Här är en bild på en liten pamflett som följde med där det står hur man stämmer den samt hur man tar några akord. (Ska dock skriva ut ett papper med akord snarast där jag ska ringa in alla de jag kan ta själv med röd tusch så att man kan börja öva, öva, öva och sedan skapa egen musik med texter om livet och allt annat sånt.)

 Ett plektrum fick jag givet köpa också, grönt valde jag, mest bara för att det är härligt med rött och grönt då det ändå faktiskt snart är jul. (Lägg märke till sköldpaddan på också, I like!)

 Och så till sist: En bild på min nya kärlek! Ser ni att det är en delfin där nere på ukulelen också? Because dolphins are just gay sharks you know~

Kärleken!
//Emm

This is for - Salem al Fakir

I wanna hold you down, grab your hair
Just say another word if you dare
Stop the fuss and fighting

I wanna ask questions till your ear falls off
I decide when enough is enough
Oh look who's crying

I wanna give you hope, just for fun
Baby I love you, I swear I'm done
But of course I'm lying

I wanna watch you shiver and shake
I won't stop until you breake
I'm the last man standing

This is for everything you've said and done!

I wanna tie you up to a lamp post
Tell you the stories you hate the most
Again and again

I wanna get close to your heart
Look straight into your eyes when I rip it apart
Come sweet revenge

I wanna put a gun to your head
Bang bang thank god you're dead
Hallelujah amen

Ukulelespel och Red Bull Vodka

På torsdag så ska jag verkligen göra slag i saken. Då ska jag bege mig till närmsta musikaffär och så ska jag fråga om jag får provspela lite på deras ukuleles. Om allting sedan funkar som det ska så ska jag kolla runt på stan nu i helgen så att jag kan införskaffa mig ett sådant instrument snarast. Jag vill göra slag i saken och faktiskt lära mig ett instrument. Jag vill sprudla av kreativitet, självsäkerhet och uppfinningsrikedom. Jag vill kunna skita i betygen i skolan, utan att bara säga det men sedan ångest:a efteråt. Jag vill sluta titta mig i spegeln och se fyra hjul och istället se miljontals med önskningar, drömmar, hjärnceller och peppighet. Jag vill ta tag i saken och beställa tid hos en logoped. Sådant är betydligt viktigare än skolan, sådant är ju för fasiken sånt som går under begreppet livet och det är alldeles för korkat för att ställa något som det på hyllan. Jag vill i framtiden ha möjlighet att börja poetry slamma. Jag har gått runt och drömt om det i hemlighet sedan typ ett år tillbaka, men idiotiska saker så som att jag pratar något otydligare än vad som enligt normen anses "normalt" har fått mig att mer eller mindre tänka bortom det. Detsamma gäller tankarna kring ukulelespelandet. Jag vet hur mycket jobb det var att spela blockflöjt som yngre så jag ville inte utmana ödet (det vill säga göra mig själv deprimerad) och utsätta mig för det igen. Dock så fick jag för någon månad den fantastiska tanken att det är ju faktiskt inte jag som ska skita i att införskaffa mig en ukulele om det är något jag verkligen vill göra. Allt går att lösa! (Det är ju fan vad jag tjatat om sedan den dagen jag började prata.) Vill jag spela ukulele ska jag spela ukulele, det är väl bara att ta någon/några Red Bull och vodka-shottar innan så att energinivån är på topp och musklerna pallar med. Jag vill aldrig ta orden i min mun som säger att "Min hjärna går i hundraåttio, men min kropp går i halvfart." för min kropp går fan inte i halvfart, den går i helfart bara det att helfarten är à la Emm och inte à la Arnold Schwarzenegger. Snart är det november och då ska jag skriva så det ryker om det. Sedan är det december och då ska jag lära mig spela jullåtar på min då nya, fantastiskt fina ukulele. Sedan, när vi når 2012, så ska jag ta studenten, komma in på Biskops Arnö, våga stå på en scen och våga tvinga folk att sätta sig ned på stolar. Kan inte jag resa mig så får väl de sätta på sig, vad har man annars rumpor och lår till? Peppt Emil, peppt som fan nu!

//Emil.

En tanke.

– Ett onomatopoetiskt ord –

Jag flyger bakåt. Min rygg landade i upptrampad, fuktig jord. Hon flög efter mig, ner i leran. Ben som håller mig nere, håller mig fast. Knän trycker in mot mina sidor, håller min syresättning på en ojämn nivå. Ett slag, två, tre, fyra, fem slag. Mot mina kinder, det river och biter. Jag har smuts i ansiktet. Jag tar upp mina armar för att skydda mig själv, för att inte visa sminket som rinner ner längs min vänstra tinning. Jag undrar om hon kommer försöka ta strypgrepp.

Inget händer. Någon skriker till och ropar mitt namn, hennes kroppstyngd lyfts ifrån mig. Jag kippar efter luft och vänder över mig på sidan. Tillåter mig andas och uppfatta miljön runtomkring mig. Det dröjer bara någon sekund innan hennes händer är på mig igen, men den här gången känner jag igen dem. Fingertoppar som försiktigt rör vid min hud, hon är lutad över mig, gråtandes. Salta tårar rinner ner i nygjorda sår. Mitt blod på hennes nagelband. Hon viskar förlåt och förlåt och förlåt igen. Jag nickar och blinkar bort tårar. Hon viskar att hon hatar våld, att hon hatar blod, speciellt blod på mig. Jag nickar och blinkar förgäves bort tårar. Hon viskar att hon bara vill ha mig, att det är därför hon är rädd och vidrig. Jag nickar, men kan inte längre blinka bort några tårar. De rinner i en rännil ner för mina kinder och spolar bort smink och ögonfranslim. Hon kramar mig och jag kramar tillbaka, lägger sig ned bredvid mig i leran. Det slår mig att jag aldrig sett henne gråta, jag tror hon tänker detsamma. Det slår mig att jag heller aldrig hört henne älska, jag vet att hon tänker detsamma.

Det är slutet på början på någonting nytt. Det är en första/sista/sjuttiofjärde kyss.

Penguin Pencils från Papercut.

Idag har jag varit på världens mest hipstriga affär, nämligen "Papercut" vid Mariatorget. Där gjorde jag något så tokigt som att köpa ett sätt med Penguinpennor för 75 SEK. Jag hoppas nu verkligen att blyertsen är tillräckligt mjuk för att kunna skriva med. De är otroligt fina och vem mår inte bättre av att plita ned ord på papper om verktygen man använder sig av är en estetisk orgasm? Jag är glad i hjärtat för dem, på riktigt.
//Emil.

Skrivövning 10

Jag vill tjäna en förmögenhet, vinna en miljon. Jag vill flytta, börja om, börja rätt, vända blad och slippa källkritik.


Du vill vara kvar. Du vill slippa tänka. Du vill också slippa känna, slippa leva, slippa dö.

Att importera ett ton känslor från en annan kontinent för att sedan vakna upp med en baksmälla som stiger sig upp från magen och tar hål på allt i sin väg. Tar hål på alla organ, tömmer ditt blod på syre så att allt koagulerar. En förmultnad dröm om rikedom.

Jag läser böcker och markerar ord. Du med.? Kommer på att jag fått fågelsår, men luras av att de inte längre syns i den fiktiva spegeln (inte lika tydligt i alla fall).

Hittar tillbaka?

Återigen in i kretsloppet av avfall som kan bli till gammalt nytt. Det gör mig tokig. Skrattar så ögonen blir blanka, har svårt att syresätta lungblåsorna. Enzymer, molekyler, fula glasögon på unga åldringar. Allt åldras, men ingenting förändras – känns lite så.

Jag har en magkänsla nu. Något säger mig att jag ganska snart kommer börja söka efter något rimligt. Sökandet har nog redan börjat. Kanske, kanske, kanske funkar det? Kanske. Kanske?

En mjölkig förhoppning, troligtvis kondenserad. Smaksatt av kiwi och viol.

En skjorta med hästar på och lite sånt.

Känner mig helt nervös, helt utan anledning. Asjobbigt! Jag sover risigt och mår ganska dåligt. Vill lite typ dra ett täcke över huvudet och försvinna. Idag ska man ju ut och lyssna på "Varannan Vatten" på Bara Vi då att vara opepp funkar ju helt enkelt inte! Ska trycka i mig lite nudlar och se om jag mår bättre för som jag känner mig nu så är jag inte den härligaste människan i Vasastan. (Pepp på ikväll är jag dock likafullt ändå!)
//Emil.

Hästhöst~

Vad gör man inte på en håltimma om att ta tuben till H&M och införskaffa två nya plagg till priset av ett? (Älskar kombination av ett REA-plagg och ett från barnavdelningen när man dessutom velat ha det som var på REA redan innan det blev nedsatt i pris.) För er som tycker bilderna är svårsedda så är det en tröja och en skjorta som visas här ovan, ganska indiehipstriga om jag skulle beskriva dem med ett populärkulturellt vokabulär. Den stickade tröjan har lappade armbågar i brunt skinn, bara det! Och skjortan är i silkigt material och har ett mönster av hästar i vitt, gammelrosa och senapsbrunt. Senapsbrunt var nog en av de färger som jag aldrig trodde jag skulle gilla, samma sak gäller senapsgult. Nu däremot, rostiga färger och gulbruna nyanser är nästan som mitt nya mantra. (Eller okej, man skola icke överdriva ty ett enbart rostfärgat plagg hade nog aldrig synts till på denna späda sak som går under beteckningen Emil/Emm.)


Jag har sagt det förut, men det är ändå kanske värt att upprepa: i fina kläder så blir man en finare person. (Jag blir en finare person, betydligt mer sympatisk och tillmötesgående.) Det handlar nog garanterat om ens egna självbild, hur man ser sig själv och vad man gör med sina förutsättningar man blivit given. Jag kan endast må riktigt bra de dagar då jag bär klädesplagg som jag kan stå för och tycker är fina. (Sedan är det såklart ingenting som säger att jag mår bra bara för det, men ni fattar grejen.) För mig är alltså hur jag klär mig inte bara en del av min identitet utan även en ren och skär nödvändighet för att jag ska kunna gå runt och fungera så bra som möjligt både gentemot mig själv och folk jag träffar. "Fashion for freaks" kanske inte är ett så dumt namn på etiketten som rör mode här på SMA i alla fall...?

//Emil

Goodreads

Ännu ett internettips! (Om möjligt än mer spännande än fanpop faktiskt, som jag förövrigt sällan använder mig av, tyvärr.) Goodreads! (Good Reads?) Det är en sajt för bokälskare där du bland annat kan skriva ned vilken sida du är på i vilken bok och så kopplar du det till twitter så att alla kan följa med i vad du läser. Otroligt smurtigt för alla bokälskare som mig!

I och med att jag är helt ny på sajten så kan jag inte riktigt säga exakt alla funktioner och vad jag tycker om dem, men jag kan ju alltid flika in med att jag även laddat hem appen till mig iPhone så man skulle kunna säga att jag bär runt på mitt bibliotek mest hela tiden nu. Känns fint! (Som en liten anekdot så kan jag också berätta att jag skaffat mig en mapp på mobilen där jag endast lagt appar som hör till läsande och skrivande, hur fint är inte det på en skala?!) Jag har lovat mig själv att försöka bli aktiv på sajten, men kan som förvarning säga att jag inte lär bli superaktiv under hela november eftersom det då är dags för NaNoWriMo 2011 och det går ju inte att läsa massvis av litteratur under tiden som det pågår. Så skillad är jag faktiskt inte, haha.

Så kom igen nu! Gå med på http://www.goodreads.com/ och adda mig som vän där genom att söka på Emm så kan vi se varandras bokhyllor och dela tips och allt!
//Emil.

Den romantiserande plugghästen

Idag har jag varit och pluggat på biblo. Det är verkligen något med det klimatet, tycker jag. Man får mycket gjort och det är givande att sitta ned och faktiskt göra det man ska. (För en gångs skull.)

Sedan blir det ju givetvis inte sämre av att jag pluggar genom att läsa litteraturen inför mitt projektarbete, det är ju superintressant och givande. Boken jag håller på med nu heter "Skrivarbok" av Siewert Carlsson och är bitvis väldigt givande. Hade jag inte varit i sådan jakt efter information av prosalyrik (romantisk/poetisk prosa ska man tydligen inte säga, har jag fått lära mig nu) så hade jag säkert läst på betydligt mer nogrant om alla möjliga skrivstilar däri, men som det ser ut nu så har jag inte den tiden. (Till och med efter att det här blogginlägget är klart så ska jag fortsätta plugga liksom.)

Jag tror någonstans att jag romantiserar hela den där pluggrejen också. Jag har väldigt lätt för att lära och lyckas därför snabbt ta till mig information (på tal om det så gjorde jag ett ganska stort IQ-test igår på Illustrerad Vetenskaps hemsida och hade då 135 i IQ, ballt!) så att jag har ju liksom inga större problem med skolarbetet i sig. Därför är det för mig bara ganska intressant att studera. (Lite beroende av vad det är såklart.) Just precis av den här anledningen så kan jag ju också romantisera pluggandet som sådant, eftersom jag inte har några problem med det menar jag. Snart är det ju slut på gymnasiet och då lär väl romantiseringen bli ännu värre eftersom jag då kommer läsa exakt det jag vill mest hela tiden.Peppt! (Ska by the way söka till Biskops Arnö efter gymnasiet tror jag. För att få komma hemifrån och lära mig skriva.)

//Emil.

Hjärtslag

Jag är nog på väg att göra något helt galet, och kanske väldigt destruktivt egentligen. Men allt man gör som går åt helvete kan det sedan bli en bra bok av, så jag försöker trösta mig med det som back-up plan om det nu skulle skita sig totalt.

Jag är en alldeles för romantiserande person. Jag är så om mig och kring mig och vill att allt, allt, allt ska vara som på film. På tal om film: filmen "Heartbeats" ("Hjärtslag") av Xavier Dolan som jag bloggat tidigare om under eticketten "tips" beskriver mig och mitt liv hittills nästan för perfekt. Jag är som en slags vandrande (okej, rullande) klyscha, men intalar mig själv annorlunda gång, på gång, på gång. Men jag tänker att det är nu jag far illa av detta. Inte imorgon, utan idag som detta är fel. Det kommer i framtiden vara till min fördel att jag är just som jag är. Folk kommer digga det som sjutton, jag kommer vara en sådan där "konstnärssjäl" eller något.

Hur som helst så är det precis därför jag ska göra något som det jag ska göra nu. Kan inte säga exakt vad det är, mer än att det är ett projekt. Man lär sig alltid på projekt, så är det bara. Därför kör jag så det ryker så kan jag gråta blod efteråt när allt är över. Nu kör vi bah!

//Emil.

Skrivövning 9

Jag minns inte mycket från då jag var nio… Inte på rak arm i varje fall. Det är mest korta sporadiska saker, så som då jag fick beskedet om att jag kommit in på AF. Jag satt i kafeterian på Karolinska då jag just varit och badat. Jag var trött och lite skärrad för jag hade precis fått världens kallsup. Och så ringde pappa och gav mig beskedet. Smörgåsen byttes snabbt ut mot bakelser, här skulle ju firas! Det var mitt första steg till att göra egna, självständiga, val och stå på egna ben. Det har snart gått tio år…

Plugghäst?

Jag vet att jag varit ganska dålig på att blogga den här veckan hittills och när jag väl bloggat så har det kanske känts lite tafatt och långsökt, men jag har faktiskt en godtagbar ursäkt! Jag har så otroligt fullt upp nu. Imorgon är det matteprov och även om jag alltid varit lite av en mattenörd så är matte C fan ett litet helvete hittills. Jag har därför suttit och pluggat typ vareviga timme av min fritid den här veckan. Och som inte skolan räcker så vet nog många av er (i alla fall ni som följer mig på twitter) att jag sedan en månad tillbaka går på en skrivkurs varje onsdag. Till den så är det en hel del hemuppgifter också, så jag har lite av ett dubbelt pluggliv just nu... Dock är det bara två veckor kvar på det nu, och även om det givetvis känns lite tråkigt så ska det nog bli ganska skönt också. Jag vill liksom inte tänka på hur mitt liv skulle se ut om jag skulle ha skolan plus skrivkursen plus NaNoWriMo nu i November liksom! Jupp, jag har fullt upp, men kör i vind!, som jag brukar säga.

//Emil.

Studentmössa osv.

Det börjar sakta men säkert närma sig... Det känns i maggropen... Till och med jag som är väldigt svårflörtad vad det gäller allt som heter gymnasiet är faktiskt ganska pepp. Om exakt åtta månader och en dag så tar jag studenten. Då är jag klar, finito över gymnasiet! Tre år av tvång kommer då upplösas och bli till en evighet av frihet. Shit vad jag kommer skratta den 6:e juni nästa år, dagen efter min sista dag som gymnasieelev. Halleluja!

Anledningen till att jag bloggar om studenten idag beror på att när jag kom till skolan så var min klass fullt uppe i att beställa studentmössor. Min kommer lätt bli den snyggaste av alla. Fierceness overload utan tvekan!! Den kommer vara alldeles rosa innuti och bandet runtom kommer även det vara rosa. Stenen mittfram kommer vara rosa med guldkant och det kommer stå "Hello Emm" (som Hello Kitty) på framsidan. Bokstäverna som bildar dessa två fantastiska ord kommer vara i guld och strass (less is NOT more, MORE is more!!) och på baksidan (där de flesta skriver "2012") kommer det stå 1969. FIERCE! (1969 var det år då Stonewall-upproret ägde rum, bland annat.) Och vad är det finaste av allt? Jo att innanför brättet så kommer det vara tryckt "Nörden har ingen lag", för det är sant, nörden har ingen lag, så det så!

//Emil.

ps. Ska begrava mig i plugg nu, vill egentligen bara gå i ide tills slutet av maj... ds.

Coppolas Somewhere som jag inte vet vart den är på väg riktigt...

I helgen har jag sett ytterligare en film, nämligen "ingen mindre än" Sofia Coppolas senaste: "Somewhere". Anledningen till att jag gjorde situationstecken på ingen mindre än var för att filmen faktiskt var något av en besvikelse... Jag hade velat kunna skriva att den levde upp till samma standard som "Marie Antoinette" och "Lost in Translation", men skrev jag det så skulle det vara något av ett ljug från min sida... Tyvärr.

Filmen handlar om en snubbe vars liv består av fest och brudar och ännu lite mera fest och brudar. Så fortsätter det enda tills den dagen då hans dotter Cleo kommer för att stanna några veckor över sommaren. Cleo lever oftast med sin mamma, men nu behöver mamman ett break så därför får hon flytta in hos sin pappa ett tag. Pappan behöver dock fortsätta jobba (han är en känd skådespelare) så Cleo får följa med honom till bland annat Italien osv..

Coppola brukar vara grym på att förmedla historier och sinnesstämningar bara genom korta sekvenser så en film regisserad av henne är som en jättestor karamell som man kan njuta av om och om och om igen. Dock är inte det något som går att säga om "Somewhere". Historien fortlöper i en alldeles för långsam takt, man kommer liksom på sig själv med att sitta och fundera ut morgondagens outfit samt hur man egentligen skulle beskriva ordet "sekundär" för någon som inte hört det tidigare allt medan minuterna sakta tickar framåt på DVD:ns display. Historien är jättebra och skådespelarna likaså. Även fotot är fint och den lilla filmmusiken som är med är fin den också, men helhetsintrycket blir tyvärr bara fel. Och slutet! Nej, don't see!

//Emil.

Apornas Planet

I helgen har det varit dåligt med bloggande. I fredags var jag helt död så jag var väl mer eller mindre slut efter det, även om jag kryade på mig ganska fort. Därför har jag inte haft som högsta prio att sitta vid en dator. Dock har jag nu kommit på bättre tankar!

Igår var jag på bio. Stört, men sant. (Jag älskar att gå på bio, men gör det alldeles för sällan.) Jag såg Apornas Planet med bland annat James Franco och Tom Felton. Franco kan ju inte förstöra en roll och detsamma gäller väl egentligen för Felton också, men i just den här filmen så var han nog lite för snarlik Malfoy till karaktären för att jag ska kunna uttala mig jättebra...

Men se filmen! Gör det! Helt fantastisk supergrym! För er som missat Apornas Planet helt så handlar den om att man lyckats hitta ett botemedel mot alzeimers, som man då testar på apor. Aporna som utsetts för testet får då en stor biefekt: de blir supersmarta! Man får följa en specifik apa vid namn Ceasar. Hans mamma blev dödad så han har fått flytta hem till forskaren Will (Franco) som finner honom mycket intressant. Med hjälp av honom och hans pappa så lär han sig allt ifrån teckenspråk till att äta med gaffel. Filmen är grym och öppnar upp för många diskussioner. Se den! Gör det bara!
//Emil.

ps. Ännu mer pepp blir jag ju nu på att bli hjärnforskare! ds.

ps2. Det skulle inte förvåna mig om en uppföljare görs inom en snar framtid,  hoppashoppashoppas! ds2.